En riktigt dålig markering av landets ministrar
När Sauli Niinistö (Saml) nyligen omvaldes till riksdagens talman med bara 89 av totalt 200 röster ansågs det att riksdagen skämde ut sig.
Nu har regeringen gjort likadant.
Penningautomatföreningen på rikssidan, RAY, fungerar enligt samma principer som Paf här. Man samlar in pengar på spel och överskottet fördelas till ideella, sociala och andra organisationer. Ett förslag görs upp av föreningen/fördelningsrådet och så fattas beslutet av regeringen.
Detta har hittills fungerat hur bra som helst. Både i Helsingfors och i Mariehamn.
Men för en dryg vecka sedan, när det var dags för den årliga fördelningen av RAY-medel, blev det bordläggning. En rad ministrar befarade jäv och ärendet bordlades i väntan på utredning.
Någon var medlem i en förening på stödlistan, någon annans fru var medlem i en annan och så vidare. Så man ville vara riktigt säker, förklarade finansminister Jyrki Katainen (Saml) bordläggningen. Och de föreningar som är direkt beroende av pengarna fick vänta en vecka extra.
Varför nu, när detta aldrig tidigare har varit ett problem? Har ingen ministerkusin tidigare suttit i ledningen för eller varit medlem i en förening på RAYs stödlista? Självfallet, det är nästan omöjligt att undvika.
Alltihop måste ses som en barnslig protest.
Bakgrunden är valfinansieringshärvan, som har nystats upp på rikssidan i ett par år nu. Organisationer som har fått stödpengar av staten – via RAY eller på annat sätt – har i sin tur betalat ut valbidrag till olika politikers kampanjer.
Bland annat utreds en stiftelse, översatt till svenska ”Ungdomsstiftelsen”, som med bidrag av staten bygger bostäder för unga. Den stiftelsen har också delat ut bidrag för valkampanjer. Statsminister Matti Vanhanen fick 23.000 euro i bidrag för sin presidentvalskampanj 2006.
Valbidrag är inte otillåtna, däremot skall de redovisas om de når upp till en viss nivå. Det kinkiga i sammanhanget var att Vanhanen satt med och fattade beslut om stödpengar, som sedan gick till hans valkampanj – inte alla, men en del.
Justitiekansler började i höstas titta på detta och det är anledningen till att ministrarna nu visade sig så försiktiga. Nämnas bör att Vanhanen inte deltog i bordläggningen, han var på utlandsresa.
Reglerna för jäv kan vara aningen knepiga. Det händer, i kommunala sammanhang främst, att någon i fullmäktige jävar sig ”för säkerhets skull”, vilket inte heller följer regelverket.
En grundregel är att man inte får delta i beslut, som gynnar en själv eller den närmaste familjen. En annan är att man som politiker, domare eller dylikt skall agera så att allmänhetens förtroende bibehålls.
Det är svårt att tänka sig att medlemskap i en ideell förening skulle medföra ekonomisk nytta om föreningen får del av RAY-bidrag. Inte lär trovärdigheten heller naggas i kanten.
Bordläggningen måste ses som en ren protest mot att turerna kring Vanhanens kampanjbidrag utreds. Så gör inte ministrar som har landets bästa för ögonen. Om de tycker det är fel att saken utreds så finns det andra sätt att tala om det på.
Om de tycker att allt skall fortsätt som förut, med en dold agenda för bidrag, så stig upp och säg det. Säg att man inte vill ha ett modernt och transparent samhälle. Och ta risken att inte bli invald nästa gång.
