DELA
© Nya Åland

En riktigt dålig affär, oberoende av utgång

Mig väl och ingen annan illa. Det är ingen dum devis, men den fungerade inte när Rederi Ab Eckerö ville köpa upp Birka. Någonstans på vägen försvann förtroendet.
Det fanns, naturligtvis, hela tiden en rad andra möjligheter för att lösa upp knuten som binder samman Eckerölinjen och Birka. Som den senaste veckan visat fanns det utredningar kring en fusion. Birka Lines post av Eckerö-aktier kunde ha bjudits ut på marknaden och sålts. De två styrelserna och ägarna kunde i ett hyfsat samförstånd ha diskuterat sig fram till en lösning.
Vilken är alltså förklaringen. Varför valde Rederi Ab Eckerös styrelse och ägare en aggressiv, uppenbart riskabel och med facit i hand mycket kontroversiell väg att fusionera bolagen?
Det enda rimliga svaret är att styrelsen och framför allt ägarna vill behålla makten och kontrollen över vad som händer i bolagen. Med en spelare som Johan Dahlman i styrelsen och en erkänt dominerande ägarfamilj Mansén vid tömmarna ville man håva in Birka till en rimlig peng innan någon annan fick syn på potentialen i bolaget, och innan Birkas rätt betydande aktiepost i Eckerö hamnade på marknaden.

Detta är nu historia. Hur det än går med den affär som borde nå målet i dag, om inte Eckerös anbud ytterligare förlängs, så är hela historien ett kolossalt misslyckande.
Vare sig köpet går igenom eller förfaller saknas i dag alla förutsättningar för ett konstruktivt samgående mellan bolagen – effektivt ramponerade av ett sällsynt buffligt och illa skött anbudsförfarande.

Det betyder ju inte att ett samarbete eller samgående hade varit av ondo, om det hade gått till på ett annat sätt. Den åländska rederinäringen har länge överlevt i hård konkurrens utan att samarbeta, men nu mobiliserar konkurrensen på annat håll skrämmande snabbt och effektivt. Det finns inte tid att sitta och gräla inomskärs, när andra seglar på vidare vatten.
Därför är det än mera synd att förtroendet mellan Birka och Eckerö förverkats i en maktkamp snarare än att utvecklas i en konstruktiv dialog. Eckerölinjen står inför stora utmaningar både på den åländska rutten när nya Ålandsfärjan sjösätts, och på Tallin-trafiken där man har tonnage som inte håller måttet.

Birka har genomgått ett riktigt lutbad två gånger om, och är just på väg att vända skutan åt rätt håll, men långsamt och i hård konkurrens. Det sista man behöver är att nu sätta krafter på en smärtsam och motvillig omstrukturering som till syvende och sist måste ha som mål att ytterligare får ner kostnaderna genom samverkan mellan företagen.
Varthän, alltså. Vad händer efter morgondagen. Är det ett oförändrat Birka Line som stävar vidare, och som förhoppningsvis löser upp korsägandet genom en öppen försäljning av aktierna i Rederi Ab Eckerö? Eller är det ett uppköpt Birka Line som ställs i limbo i väntan på klarhet i vad fusionen egentligen innebär?

Och vad händer egentligen inom Eckerö-koncernen, där stämningen enligt samstämmiga rapporter nått bottenläge, och där personalens förtroende för ledningen vacklar? Det är för all del bra att omstrukturera och slimma, men det ska göras med osthyvel och tårtspade, inte med köttyxan i högsta hugg, och det är tyvärr mer åt det hållet det tycks ha varit.

Just denna morgon är det dumt att spekulera i utgången av striden, men bara det faktum att det blev en strid är fel.

NINA FELLMAN

nina.fellman@nyan.ax