DELA
© Nya Åland

En riksdagsman bör ha intresse även av rikspolitik

En riktig soppa har det blivit av valupptakten till riksdagsvalet i mars. Kanske det faktiskt vore dags för ett nytt valsystem. Det får nu stöd även av riksdagsman Roger Jansson.
Nu blommar väl ändå löken?
Lantrådet Roger Nordlund ställer sig bakom tidigare kanslichefen Elisabeth Nauclér som riksdagskandidat. Liberalerna accepterar en kandidat som pratar för plattskatt. Frisinnad samverkan, med sittande riksdagsman i Helsingfors, ställer inte upp någon alls men stöder allt borgerligt under solen. Riksdagsman Roger Jansson stöder en förändring av valordning till riksdagen, enligt samma modell som förespråkades av sossarna och skåpades ut av liberalerna. Och sossarna vill ställa upp professor Göran Djupsund och samarbeta med liberalerna.
Man kan åtminstone inte säga att åländsk politik är tråkig.

Bakom den helkolliga riksdagsuppladdningen finns förstås det faktum att ingen egentligen vill dit. Både privat och politiskt prioriterar de flesta ledande politiker hemmaplanen, vilket i sig är ett gott betyg för självstyrelsen. Uppenbarligen upplever våra makthavare att åländsk politik huvudsakligen förs på Åland och att det finns tillräckligt med intressanta saker att besluta om i Ålands lagting.
Bristen på intresse visar dessvärre också att riksdagsarbetet känns endast marginellt relevant för Åland. Förra riksdagsmannen Gunnar Jansson, som tidigare fick massiv kritik för sitt engagemang i andra frågor än de självklart åländska, skapade sig en plattform att påverka i åländska frågor just på det sättet.
Sittande riksdagsman Roger Jansson har begränsat sitt värv mera, och tydligt låtit förstå att rikdagsarbetet till stora delar känts irrelevant. Kanske beror det på att riksdagen de facto är en riksangelägenhet där man inte kan sitta bara med åländska intressen. Tufft, men så är det.

Det som nu sker på Åland är de facto en större orsak till oro när det gäller relationerna till Finland är någonsin Ålands framtid eller Paf-konflikten. Politik handlar i hög grad om nätverk och relationer och om tjänster och gentjänster. Om det enda Åland har att komma med i relationerna med Finland är krav och önskelistor, i kombination med ett markerat ointresse för allt som rör rikspolitiken, minskar förhandlingskapitalet för Ålands del.
Det vore alltså bra med en riksdagsman som orkar bry sig. Till detta har önskemålen på kandidater till riksdagsvalet nu reducerats. Ge oss några att välja på som orkar bry sig!

När den borgerliga alliansen i riksdagsvalet lanserades kändes det lite grann som en fortsättning av det svenska valet och den positiva känsla som uppstått kring de svenska borgerliga partiernas sammansvetsade valrörelse. Den känslan har med besked gått upp i rök. Vare sig de åländska borgerliga partierna får ihop samarbetet eller inte så framstår alliansen alltmer som ett hastverk med liten eller ingen gemensam ideologisk grund, ingen samsyn när det gäller kandidatnomineringen, ingen gemensam strategi och noll koll på motståndet.
Den starkaste kandidaten på allians-listan blir naturligtvis vald, om den ställs mot en utpräglad vänsterlista, men mot en allians som denna kan mycket väl en Göran Djupsund, så nyinflyttad han är, vara en stark match.

I sitt riksdagsbrev i dagens tidning hänvisar Roger Jansson till Djupsunds förslag om ett acceptansval för att välja riksdagsman från Åland. Varför inte? Värre kan det just inte bli.

NINA FELLMAN

nina.fellman@nyan.ax