En republik, en republik för en kampanj på svenska
Varför pratar Åland inte svenska i Finland? För att det blir för dyrt?
Var finns de ståndaktigaste kämparna för det svenska språket i Finland? Var hålls den språkliga fanan högst, var är ryggarna rakast?
Många skulle svara Åland, särskilt här på Åland. Klart att vi är dom kaxigaste, dom mest svensktalande i riket! Tills det blir en fråga om pengar.
Den i sin helhet landskapsfinansierade reklamkampanj som Ålands turistförbund nu kör i riket känner bara ett språk, och det är finska. Det står visserligen Åland där det i fjol stod Ahvenanmaa, och budskapet är kort och reklammässigt, men det antyds inte med en bokstav att Åland särskilt på detta sätt är unikt.
Vem bryr sig, kan man ju säga. Syftet är att locka finska turister till Åland, och om kampanjen funkar så är det ju bra.
Förvisso. Å andra sidan kunde man ju hoppas på en något mer principfast hållning när det är landskapet som pytsar ut pengar för en storsatsning för att marknadsföra Åland. På hemmaplan vill man gärna göra gällande att de finska turister som kommer hit nog förstår att de är i ”lilla utlandet” och därmed inte förväntar sig överdriven service på sitt eget språk.
Det råder rentav ett visst missnöje med företag och företagare som ställer krav på språkkunskaper för vissa jobb, som om det vore ett led i en accelererande förfinskning av Åland.
Å andra sidan är Åland alltså fullt berett att helt och hållet marknadsföra sig på majoritetsspråket i ett officiellt och de facto tvåspråkigt land.
Så mycket är identiteten och solidariteten med andra svensktalande i Finland värd att man inte ens på en reklamkampanj bjuder på ett litet ”Välkommen” på svenska till alla de finlandssvenskar som väl kunde behöva vårt stöd i en dominerande finskspråkig miljö.
Och dessutom –vore var tredje affisch helt på svenska skulle budskapet gå fram precis lika bra, men den extra exotiska kryddan skulle stanna som ett sting på tungan –här är faktiskt något som är annorlunda.
Den chansen missade man, kanske för att man räddhågset inte ville stöta sig mig någon, kanske för att det snuttifierade budskapet inte klarade två språk, kanske (mest troligt) för att kostnaden för en tvåspråkig kampanj blir för dyr.
Om det sistnämnda är förklaringen så gör Åland i detta fall precis som alla andra. Det som kostar rationaliserar man bort med väl så goda argument, och det ser alldeles logiskt ut, men det är fel tänkt. Så tänker nämligen också alla de som av kostnadsskäl bara översätter delar av rapporter till svenska, som bara skickar ut pressmeddelanden på finska och engelska, som ger anvisningar till byggbestämmelser bara på finska. Det kostar för mycket för alldeles för få människor.
Det misstaget borde verkligen inte Åland göra, inte med våra krav på respekt för ett minoritetsspråk, med vår (över)höga svansföring gentemot finlandssvenskarna och vår önskan att bli tagna på allvar när vi insisterar på att alltid bli bemötta på svenska.
Detta kan synas vara en liten struntsak, men är faktiskt inte det. Det är vi själva som benämner oss, och då är inte svenskan något vi ska ställa undan i garderoben. Det är ju inte ens någon som väntar sig det.
