DELA
© Nya Åland

En politisk kullerbytta av sällan skådat slag

Hur går det måndagen den 19 mars, när Roger Nordlund och Johan Ehn vaknar med Elisabeth Nauclér som riksdagsman för Åland.
Maken till politisk kullerbytta har man inte sett förut, och det bara för att hindra en sosse från att representera Åland.
Ibland kan man vakna med en mycket otäck smak i munnen och en känsla av att man gjort något man absolut inte borde.
Risken är påtaglig att ett antal partiledare och politiker får uppleva precis just det den 19 mars 2007.
I två gatupejlingar efter varann, en utförd av tidningen Åland och en av Nya Åland, ser vi samma trend. Elisabeth Nauclér sopar mattan med övriga borgerliga kandidater. Socialdemokraterna samlar drygt 30 % av rösterna.
Så långt är det inte mycket att orda om, om det är så väljarna vill ha det. Kampanjmässigt är det just ingen annan än Nauclér som tycks vara vaken på den borgerliga sidan.

Det som förebådar det där obehaget på måndag morgon den 19:e är att varken Åländsk center, Liberalerna eller Frisinnad samverkan vill ha Elisabeth Nauclér i riksdagen.
Det är en så total politisk kullerbytta som just nu äger rum att det vore svårt att tro det om man inte såg det med egna ögon.
Denna kanslichef vars arbetsinsatser ansågs så bristfälliga att man lagstiftade för att bli av med henne %u2022 samma person ska nu skickas till Helsingfors för att sköta ett för Åland oerhört viktigt uppdrag. Denna manöver gör centern och fs inte för att man vill, utan för att man togs på sängen av Gun-Mari Lindholms trumpetstöt för ett borgerligt samarbete och knappt kunde tänka sig att det kunde sluta så här.

Det vore så högst intressant att få ett svar av Roger Nordlund, av Johan Ehn, av Jörgen Strand, av Harriet Lindeman och Roger Jansson, för att bara nämna några, på varför Elisabeth Nauclér som enligt egen utsago nästan är sosse, är bättre i Helsingfors än en riktig sosse som Barbro Sundback.
Det är ingen ursäkt att partierna har en egen kandidat eller favorit på listan, vars chanser i dagens läge är små. Det är ändå den gemensamma listan, det borgerliga samarbetet som sänder Nauclér till riksdagen.

Ansvaret vilar ändå i hög grad på Roger Nordlund och Jörgen Strand respektive Johan Ehn att förklara sig. Varför duger hon nu, om hon inte dög då? Handlade hela Nauclér-affären om något annat än vad som sades då, eller är faktiskt regeringspartierna beredda att offra riksdagsmannaplatsen för att hindra en sosse från att komma dit, trots att det går alldeles utmärkt att regera med dem?
Vem som helst, utom en Barbro Sundback som otvetydigt är både politiskt erfaren, stridbar och kunnig och som både Roger Nordlund och Roger Jansson i smyg uttalat sig uppskattande om?

Uppenbarligen är det så, men då är det nog också dags att konstatera att skiljelinjen höger-vänster är en allt avgörande faktor i politiken, inte vilken person som är mest lämpad.
Eller ännu värre: Eftersom mixen på den borgerliga listan består av en vänsterorienterat liberal Roger Eriksson, en plattskattförespråkande Magnus Lundberg och en Nauclér som anser att nordisk välfärdspolitik är socialdemokrati, kanske man helt enkelt ska se det man ser. Inte ideologisk konsekvens utan fyra borgerliga partier utan gemensamt program, utan politisk enighet, utan samsyn om kandidaterna, utan stöd ens i de egna leden för de egna kandidaterna, men med en stark vilja att hålla kvar makten.
Är det faktiskt bara det det handlar om? Men så svara då, Roger och Roger och Johan och Jörgen…

NINA FELLMAN

nina.fellman@nyan.ax