En lustiger dans kring förslag till medieavgift
Det gick precis, precis som väntat, men snabbare.
Förslaget att införa en medieavgift för alla ålänningar, som ersättning för dagens haltande tv-licenssystem, strandade till och med tidigare än man trott, på att den liberala lagtingsgruppen med Gunnar Jansson i spetsen, satte ner foten och sa nej.
Medieavgiften var redan från början ett kontroversiellt förslag, inte så noga genomtänkt och uppenbarligen också presenterat på skakig parlamentarisk grund.
Det fanns i förslaget flera öppna frågor kring hur man faktiskt skulle gå till väga och hur människor skulle bevisa att de inte ska betala medieavgift än det fanns svar.
För kultur– och utbildningsminister Britt Lundberg (C) är Liberalernas beslut naturligtvis en förlust. Hon satsade ju ändå en del prestige på att ta fram förslaget och stå bakom det. Konstigast blir det dock i relation till kansliminister Roger Eriksson (Lib) på vars bord denna fråga egentligen ligger och som tycks helt ovetande om att han fått sin egen grupp emot sig.
Även om Liberalernas agerande i denna fråga i denna sena stund knappast ger utslag för relationerna i regeringen, är det ytterligare ett tecken på den uppluckring som alltid kommer inför val, och på den opportunism som gör att impopulära förslag gärna skjuts i sank på ett synligt och för huvudmotståndare besvärande sätt.
Denna gång hamnade Britt Lundberg med Svarte Petter, och Roger Eriksson med en full hand kort som han kanske glömde i skrivbordslådan.
Frågan om hur man i framtiden ska finansiera public service-verksamheten inom Ålands radio och tv är olöst. Liberalernas lösning, att effektivera uppbörden av tv-licensen har varit standardsvaret länge, och det har inte lyckats.
De resurser man skulle behöva sätta in för att faktiskt få in alla licenspengar skulle snabbt äta upp vinsten, vilket ju är orsaken till att det inte gjorts hittills.
Eftersom public service-utbudet är viktigt och det redaktionella oberoende på Ålands radio och tv måste tryggas är det nog dags att man på allvar börjar fundera hur och om en bra lösning kan hittas om man tar pengarna över skattsedeln.
Det är svårt, och det blir en kostnad som inte är finansierad, men det finns snart inte andra vägar att gå.
