En kamera kan få förare att lätta på gasen
Hur är det möjligt att landskapet köper in en kamera för hastighetsövervakning utan att någon vill kännas vid saken?
Det har fattats beslut i lagtinget, någon har skrivit under beställningen. Att saker och ting inte blev som det var tänkt får väl inte betyda att alla bara skyller på varann.
Det körs ofta och gärna för fort på de åländska vägarna. Visst kan det ibland kännas att maxhastigheten har satts onödigt lågt när solen skiner och vägen är torr och rak. Men helt utan eftertanke har begränsningarna inte införts. Och som Nya Åland kunde redogöra för i gårdagens tidning är risken för svåra skador stor vid krock redan i måttligt hög hastighet.
Att mot den bakgrunden försöka göra hastighetsövervakningen effektivare är inte dumt tänkt. De övervakningskameror som finns längs hårt trafikerade vägar i riket och i Sverige har effekt.
För 30 år sedan var det en fasa att köra från Åbo till Helsingfors. Den som inte följde med i trafikrytmen, som låg på 110 mot tillåtna 90 kilometer i timmen, fick se sig omkörd på en väg där också den mötande trafiken höll klart högre hastighet än tillåtet. Det här var innan motorvägen från Åbo var utbyggd.
När kamerorna riggades upp längs vägen blev det med en gång betydligt behagligare. De bilister som var ofta på vägarna lärde sig så småningom var kamerorna fanns och kunde dra på litet däremellan, men det blev inte samma vansinnesresor som tidigare.
Så ja, idén med en kamera som övervakar hastigheterna på de åländska vägarna är bra. Och eftersom kamerorna är dyra så är idén med en mobil kamera, som kan flyttas från en fartsträcka till en annan, också bra.
Det man som lekman undrar över är varför allt stannade halvvägs. Om det inte med dagens lagstiftning går att dela ut fortkörningsböter annat än på plats, varför har lagen inte ändrats? När beslutet togs att anslå pengar för kameran så måste man i Självstyrelsegården ha känt till att den inte fungerar utan en lagändring. Allt annat är otänkbart.
Var brast det? Fick lagberedningen aldrig uppdraget?
Även om hela det politiska garnityret mot förmodan byts ut på en och samma dag så finns det tjänstemän som är insatta och kan upplysa om vad som är på gång.
Polismästare Camilla Hägglunds förklaring är att kameran köptes för att beslutet var fattat, men att det inte har funnits resurser – tillräckligt med poliser – för att ta den i bruk. Man kunde tro tvärtom, att en automatisk kameraövervakning skulle spara in personal, men så är det tydligen inte, åtminstone inte i praktiken.
Förra trafikministern Runar Karlsson (C) var skeptisk till kameran och trodde att det inte köptes någon. Det visar sig att pengarna fanns under kansliavdelningen, men dåvarande kansliminister Britt Lundberg (C) vet ingenting, för polisärendena handhades av dåvarande lantrådet Roger Nordlund (C). Han har inget minne av att kameran skulle ha köpts in, men lägger nu villigt över ansvaret på nuvarande lantrådet Viveka Eriksson (Lib), som visserligen inte har hand om polisfrågorna, de sköts av kansliminister Roger Eriksson (Lib), men hon lovar titta på saken samtidigt som hon förvånas över att den förra landskapsregeringen inte satte igång lagändringen.
Hänger ni med?
Nu är frågan om lagen skall ändras och kameran tas i bruk även om den kräver en del resurser. Eller om den får vila i frid så bilisterna kan fortsätta köra så som det passar dem bäst. Att döma av inläggen i Messa Nyan-spalten är det få som tycker det går för snabbt. Betydligt fler klagar över att det körs för långsamt på våra åländska vägar.
Antingen har messarna rätt och då är allt frid och fröjd. Eller så har messarna precis på tok fel och då finns all anledning att få ändan ur vagnen, lagen ändrad och kameran riggad.
