En hotell vid ett slott, inte ett slott vid ett hotell
Kommunstyrelsen i Sund beslöt i efter omröstning i förra veckan att ställa ut förslaget till detaljplan för Smakbyn till allmänt påseende.
Kommundirektör Jens Anderséns förslag var att det ännu icke helt färdiga förslaget skulle skickas till museibyrån för utlåtande.
Kommunens byggnadstekniska nämnd har redan konstaterat att inte heller det nya förslaget uppfyller de krav som ställts tidigare, att byggnaderna ska utformas i en stil som utgår ifrån det traditionella byggandet, men inte imiterar det.
Det menar arkitekt Michael Donalds att det visst gör, och presenterade utförligt sitt förslag för kommunstyrelsen
Vilka vägar man än väljer i Sund så kommer detta att bli en lång process, och så ska det ju vara när stora projekt planeras som för all framtid ändrar på en kulturmiljö som funnits i flera hundra år. Det finns inga genvägar.
Det som hänt sedan det förra förslaget som lades fram är att alla inblandade i projektet gått tillbaka till ritbordet för att fila på förslag, på argument och motargument. Från kommunen har man begärt in synpunkter från alla tänkbara håll, och vid nästa styrelsemöte i augusti tar kommunstyrelsen upp frågan igen.
Hittills gott och väl alltså. Liberalerna och Moderaterna i Sund ville gå lite snabbare fram än Centern och delar av Socialdemokraterna, och hoppa över ytterligare ett hörande med museibyrån, men det spelar i praktiken mindre roll, eftersom museibyråns roll i sammanhanget ändå är stark.
Alla är positiva till Smakbyns utvecklingsplaner, som ses som en bra sak både för Åland och kommunen.
Låt oss ändå som ett varnande exempel påminna om tre tillfällen när processen skyndats på och kraven ställts olika eftersom de rört ett projekt som ansetts vara av stor betydelse för kommunen eller landskapet.
1. Maxinge-härvan. Där beställde byggherrarna, och kommunens politiker vek sig och betalade för att projektet gynnade kommunen.
2. Finlands-kabeln. I all hast hölls extra möte för att fatta ett byggbeslut som i det skedet var den enda möjliga utvägen. Kommunen ställdes inför fullbordat faktum för att projektet ansågs så viktigt för samhället.
3. Ålandskomposten. Tjänstemän och politiker inom landskapet har sett mellan fingrarna och låtit saker fortgå trots bristfälligheter, för att verksamheten är viktig för flera delar av samhället.
Antingen har man regler och beslutsgångar som gäller lika för alla, eller så låter man projekt förverkligas hur de vill i viktighetsordning, enligt den som för tillfället sitter vid makten. Det ska inte finnas ett mellanting. Vad har vi annars regler till, som på inga vis utarbetats godtyckligt eller utan vetskap om att de krånglar till saker?
Att bygga i en unik slottsmiljö ska vara krångligt, det är ju därför makarna Björklund vill vara där.
Om man vill exploatera det läget så måste man finna sig i den olägenhet det innebär att ta hänsyn både till en politisk process och till kulturarv.
Med det sagt får man väl också poängtera att det inte är något fel i en smidig och lyhörd process, både från myndigheter och politiker. Det som Smakby-projektet hittills presterat är smakfullt och genomtänkt. Knappast har man tänkt förstöra en så god början med en sovjet-skrapa i betong på slottsbacken.
