DELA
© Nya Åland

En forcerad process i en inflammerad debatt

Vem ska man tro på om Övernäs skola?
Socialdemokraterna, som tycker att hela beredningen av Övernäs skolbygge är rutten, elevomröstningen riggad och renoverings- och ombyggnadsförslaget en dålig kompromiss? Liberalerna som säger sig vilja satsa på skolan, men ändå väljer ett sparförslag, trots att man tidigare talat varmt för Ströget light? Moderaterna och Centern som inte kan sluta lovorda vare sig beredning eller de nya skissritningarna?
Eller stadens tjänstemän, med bildningschef Kjell Nilsson och stadsdirektör Edgar Vickström i spetsen, som väldigt tydligt och tidigt tagit ställning för en ombyggd skola snarare än Ströget light?

Sanningen att säga är det svårt att säga, och processen försvåras av att diskussionen är så hätsk och tempot så högt.
Efter åratal av velande, av beslut som tagits och backats, av framflyttade byggstarter och återkommande besvikelser, brinner det plötsligt i buskarna. Nu ska det tas beslut. Nu ska det drivas på. Nu ska det visas var skåpet ska stå.

Bland lärare, föräldrar och politiker finns en utbredd uppfattning att om man nu inte kan komma överens om en kompromisslösning, så blir det än en gång ingenting.
Så är det nu inte.

Vi har två hyfsat vettiga förslag. Det finns en politisk majoritet för det billigare av dem, men ingendera är färdigt utredda. De förslag som trummades fram i en alldeles för forcerad process är inte kompletta eller likvärdiga. Det enda vettiga hade i detta skede varit att återremittera ärendet för vidare beredning, så att när beslut slutgiltigt tas faktiskt alla fakta är på bordet.
Nu finns en självklar risk att det kommer fram fakta kring 1-9-förslaget som man i dag inte känner till, och som man därmed inte tagit ställning till. Kostnaderna kan stiga, förutsättningarna kan ändra.

Eftersom det nu råder en allmän samstämmighet om att Övernäs skola måste åtgärdas, och att de ursprungliga 4.1 miljonerna inte räcker för att göra något vettigt, så får vi anta att en lösning så småningom växer fram. Det kommer inte att vara ett enhälligt beslut, men det är sällan de stora projekten.
Mer oroande är faktiskt den extrema samtalston som råder i stadshuset, inte bara mellan Socialdemokrater och Moderater, utan över hela fältet.
Snälla, sluta. Det är inte bara destruktivt, det är pinsamt att lyssna på.

Och seriöst – den där misslyckade elevomröstningen går inte att använda till nånting i denna politiska process.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax