DELA

En chans till nystart för åländsk sjukvård

När något nytt tar sin början ska man kanske bara titta framåt, i hopp om att framtiden blir bättre än det förflutna.
Med två nya chefer, Katarina Dahlman som hälso- och sjukvårdsdirektör och Jaana Lignell som chefläkare har ÅHS igen en ny chans att utvecklas till en ännu bättre vårdorganisation. Många förhoppningar och förväntningar vilar på dem, och ännu har inte den första affären, skandalen eller motgången drabbat dem och mattat av guldglansen som alltid skimrar på det nya.
Bägge förefaller kompetenta, välformulerade och med en realistisk bild av sitt uppdrag.

Vill man ändå lära av historien bör man absolut blicka bakåt på förra hälso- och sjukvårdsdirektör Peter Rasks tid, som blev både turbulent och kantad av djupa konflikter. Till det finns naturligtvis många samverkande orsaker, men benar man ut det viktigaste får man följande.
1. Peter Rask var en auktoritär chef. Han samlade i praktiken all makt i sina egna händer och smalnade av kontaktytorna både inom organisationen och till styrelsen. Under hans smekmånadsperiod hördes uppskattande ord från framför allt ÅHS styrelse om ordning och reda och att äntligen reda upp i röran, och särskilt att sätta stopp för läkarnas självsvåldighet och privilegier.
2. Peter Rask hade en olycklig vana att säga dumma saker offentligt, som i konflikten med läkaren Mogens Linden. Sedan gjorde styrelsen för ÅHS det hela etter värre genom att både juridiskt och ekonomiskt stötta sin direktör, trots att man också konstaterade att han gjort fel. Detta dubbla budskap följde styrelse och Rask tills han slutade. När Peter Rask hotade att sluta om han inte fick som han ville, ledde det till en politisk kris där ordförande Barbro Sundback (S) tvingades böja sig för vice ordförande Roger Jansson (M) under hot om regeringskris. Rask stannade ett tag, men bra blev det inte.

Vad kan vi lära av detta.
För det första att en sträng hierarki inte fungerar i en modern vårdorganisation. Klinikcheferna är en samling högt specialiserade personer med stort ansvar. Man kan inte förbarnsliga uppdraget utan att skapa kraftiga motreaktioner. Rask, och styrelsen, hamnade i en situation där man ständigt fick jobba mot klinikcheferna, snarare än med dem.
Katarina Dahlman säger tvärtom, att makten ska delegeras tillbaka till klinikcheferna. Hon säger: ”De som har ansvaret för att hålla sin budget bör ju också ha makten över den.”
Det låter som en bra utgångspunkt.

För det andra; Ur Rask-Linden-konflikten har ett regelverk vuxit fram om hur man i framtiden ska agera med juridiskt och ekonomiskt ansvar i interna konfliktsituationer. Man kommer inte att göra samma misstag igen, särskilt inte med en hälso- och sjukvårdsdirektör som är jurist. Det är också svårt att tänka sig Katarina Dahlman i en motsvarande situation.

Med denna nystart finns åter en chans att ägna ÅHS-ledningens krafter åt konstruktiva, framåtsyftande saker som att få bättre koll på ekonomin, få styr på rekryteringen, få ordning på den geriatriska kliniken och annat som är mycket viktigare för medborgarna än chefer som pinkar revir.

Får man i all enkelhet begära något av styrelse och anställda vid ÅHS så är det att ge nystarten en chans. Låt gamla konflikter vila. Sätt avundsjukan på hyllan. Det finns en chans just nu. Snart nog är smekmånaden över.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax

tfn 528 465