En brandkår kan vara meningen med livet
Vad är – kort och gott – meningen med livet?
För Alexandra Gäddnäs, 13 år, är det att få vara med i ett sammanhang. Det är Östra Saltviks FBK, Finströms FBK och Finströms FHJ-grupp. Det är skolan och kompisarna, gymnastiken, det frivilliga arbetet.
Hon är lyckligt lottad, för att det finns sammanhang för henne att delta i.
Vårt samhälle är starkt som hälleberget, som den röda graniten, för att det finns så många trådar som knyter oss samman.
En frivillig brandkår, det är inte bara ett gäng eldsläckare med en brandbil.
En frivillig brandkår är historia och traditioner. Den är skrönorna om bränderna man släckt, om torrkokningarna hemma hos traktens olycksbarn. Det är smörgåsarna som bretts av damsektionen, kaffet som ångat ur termosarna.
En frivillig brandkår är mötena över gränser som vi annars ställer upp för oss, geografiskt, mellan generationer och kön, mellan hög och låg.
Alexandra är inte ensam, när hon säger att det är viktigt att få göra saker för andra, tillsammans med andra. Det är det vi alla vill. En människa blir till i samverkan med andra människor.
Använder man detta som mått och utgångspunkt så känns faktiskt allt det där pratet om effektivitet och inbesparingar och åtstramningar både futtigt och dumt.
Här och nu, för framtiden, behövs sammanhangen mer än någonsin, och den lilla peng man sätter på att inte vara maximalt rationell och ekonomisk, den får man tillbaka i hårdvaluta – ett bättre och mer meningsfullt liv för människor i deras närmaste samhälle.
Om Åland ska värna om det lokala så är det kanske inte de kommunala strukturerna och politiken som är viktigast. Det är inte de platser där makten utövas som ger mening.
Alexandra, vår chefredaktör, hon vet något som vi som är vuxna glömmer ibland, när vi grälar och spekulerar och hugger varandra i ryggen.
Vi behöver varandra på så många olika sätt. För att hålla vårt samhälle starkt behöver vi möta våra medmänniskor på flera olika sätt och platser, och vi behöver göra saker som inte bara är för oss själva.
Så, vår uppmaning, Alexandras och min, till självstyrelsens 90-årsjubileum: Se till att inte göra det svårare för ålänningar att hitta meningen med livet i och med varandra.
