DELA
© Nya Åland

En barnslig diskussion gynnar inga partier

Att debattera på Facebook, och bli tagen på allvar kräver stor återhållsamhet. Så kan man inte karakterisera helgens strid mellan Obundna och Moderater.
Ändå från början av den stora splittringen mellan Obunden samling och de tidigare obundna politiker som nu hör till Moderat samling, fanns det oklarheter kring hur den formella separationen skulle skötas. Vems pengar, vems protokoll, vems platser i de olika organ dit representanter tillsatts på politiskt mandat (till exempel ÅHS styrelse).
Trots inledande försäkringar från bägge håll om att detta skulle skötas snyggt och respektfullt mellan vuxna människor med ömsesidig respekt, har resultatet blivit tvärtom.

Som så ofta när känslorna tar överhanden, och varför skulle de inte det i ett känsligt ärende, så slås knappt läkta sår med jämna mellanrum upp, blod och var rinner ut.
Eftersom de nya moderaterna först trodde att de skulle lämna sitt parti och helt enkelt lägga ner det, hade man ingen taktik för det motstånd som uppstod, och den hårdnackade vägran av vissa att ge upp partinamn och förening.
Obunden samling i dagens tappning, under ledning av Henrietta Hellström, har hittills inte givit något klart besked om vart partiet är på väg. Obunden samling före splittringen var, med de tongivande politikerna i spetsen, ett mitten-höger-parti med nyliberala inslag. Sedan alla de flyttat till MSÅ finns vänsterfalangen i partiet kvar, och så Bert Häggblom och Anders Holmberg, som inte är några sossar direkt.

Det ska alltså bli intressant att se vad som kommer ut av denna blandning när väl valet närmar sig, och det är dags att bekänna färg. Låt oss dock komma ihåg att partiet under många år med bland annat Danne Sundman i spetsen hårdnackat vägrade låta sig inordnas i en höger-vänster skal, och hävdade att det var sakfrågorna som styrde i partiets ställningstaganden, inte ideologin.
Att Obunden samling nu anlitar tidigare Röd Ungdom-ledaren och den motvilliga socialdemokraten Nicolas Panisse som organisationssekreterare ses med viss fröjd och ett stort mått av skadeglädje av ledande moderater som ett tecken på att man skapat ett alternativ på den yttersta vänsterflanken.

Diskussionen på Facebook i denna fråga gör ingen av deltagarna heder.
Johan Ehn som minister och partiordförande borde kunna hålla sig undan sådana spydigheter, och både Roger Jansson och Danne Sundman visar en småaktig dryghet och översittarfasoner som man helt skulle hålla i mindre grupper än det semioffentliga Facebook.
Och de långa harangerna konspirationsteorier från obundna deltagare i diskussionen höjer inte heller trovärdigheten för de iblandade.

Vore man de bägge partiernas media-rådgivare skulle man säga så här: Gör i Jessu namn upp om pengarna snabbt som attan, med så lite uppståndelse som möjligt. Bättre att förlora dem än att förefalla girig, grälsjuk och småaktigt.
Moderater: Låt de obundna sjävla definiera vad de är. Det är trots allt inte er sak längre.
Obundna: Av med offerkoftan. Den kan kännas varm och mysig, ,men är egentligen en våt filt över alla politiska ambitioner. Ingen vill rösta på någon som det bara är synd om hela tiden.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax