En balanserad debatt kräver ordinär läskunnighet
Det är ingen ände på tokigheterna i tidningen Ålands kampanj att hitta förklaringar till att det går bra för Nyan.
Är det någon som är trött på ordkriget mellan tidningarna?
Ja, jag är en av dem. Ändå skriver jag. Det finns nämligen två sätt att förhålla sig till osakligheter. Antingen tiger man ihjäl dem eller så försöker man med en dåres envishet förklara, väl medveten om att varje ord som skrivs kan vrängas till sin motsats.
I tisdagens tidningen Åland levererar Niklas Lampi ytterligare en text fylld av vantolkningar, insinuationer och elaka gliringar om Nya Åland. Detta som en reaktion på en ledare av Ulf Weman i lördagens Nyan. I den ledaren nämndes inte Gamlan med ett ord.
Själva sakfrågan först. Ulf Wemans ledare handlade om språkstrategier. Han skriver ordagrant: ”En dellösning är däremot ett ökat samarbete med det som vi kallar Svenskfinland, finlandssvenska institutioner, politiker och föreningar med flera.”
Detta tolkar Niklas Lampi som: ”Lösningen på Ålands språkproblem ligger i ett djupare samarbete med Svenskfinland.”
Är det någon annan än jag som ser skillnaden på ”dellösning” och ”Lösningen”?
Weman skriver: ”Att svenska språket blir alltmer undanträngt i Finland gör problemet större.” Lampi tolkar: ”Sömnen måste vara djup om man missat att svenskan har det kämpigt i Finland i dag.”
Weman skriver: ”Tappad kompetens i det finska språket är ju en uppenbar konsekvens av det ovan nämnda. En kompetens som måste hämtas österifrån och som också innebär att de åländska ungdomar som studerat i Sverige och inte förkovrar sin finska får det svårt att komma ifråga när det gäller jobb hemma på Åland inom näringsliv och förvaltning.”
Lampi tolkar: ”Hur realistiskt är det att diskutera svenskans framtid på Åland utan att ens nämna Sverige med ett enda ord? Inte särskilt. Ändå trollas Sverige gång på gång bort ur samtalet om hur Åland men också Svenskfinland ska klara det språkliga kontraktet.”
Va? Ni får ursäkta de många citaten, men det var för frestande att en gång för alla ställa påståenden mot fakta. I sak säger Niklas Lampi inget annat än det Ulf Weman sade i lördags, med ett undantag: Självständighet för Åland är ingen realistisk lösning på språkproblematiken. Den biten kommenterar inte Lampi alls.
Här på Nyan kan vi ibland undra varför Niklas är så arg. Pudelns kärna, om jag tolkar det rätt, är följande mening: ”Men att tro att fonderna i Helsingfors skulle sitta på nyckeln till Ålands språkliga framtid är ett så ihåligt luftslott att man börjar undra om Nya Åland har en annan agenda. Som att hålla sina ägare på gott humör”.
Detta återkommer Niklas Lampi till, i ledare efter ledare. Nya Ålands redaktion, ja, hela bolaget, är korrumperat av finlandsvenskt kapital eller styrs av Anders Wiklöf. Våra satsningar på framtiden är suspekta, vi har en dold agenda. Tidningen Åland är det ”helåländska mediabolaget”.
Så här är det: I och med den nya ägarstrukturen i Nya Åland, med Konstsamfundet och Wiklöf Holding som delägare, har bolaget fått en stabilitet som gör det möjligt för oss att expandera och att förverkliga våra idéer. Så länge vi som företag levde ur hand i mun var vi inget verkligt hot mot tidningen Åland. Det är vi nu.
Lika lite som (förutsätter jag) tidningen Ålands redaktion styrs av sina ägare, styrs Nyan av våra. Däremot känner vi en stor trygghet i att ha ägare vars främsta prioritet är att tidningen ska komma ut, inte att de ska tjäna pengar på oss.
Niklas. Om du vill diskutera språkfrågan så kan vi gärna göra det. Den är viktig och förtjänar att belysas ur många vinklar. Men du skämmer ut dig själv och din tidning med att gång på gång koppla ihop alla världens fördomar om finlandssvenskar och all världens konspirationsteorier med ÅTTs rädsla för Nya Ålands framgångar.
