DELA
© Nya Åland

Elbilen inte enda lösningen på klimatproblemen

Bilismen är en av de stora bovarna i klimatdramat, men hur ska de åländska bilarna drivas i framtiden? Från politikerhåll är svaret givet: med el. Men är det en vision med verklighetsförankring?
För åtta-tio år sedan löste de svenska politikerna gåtan med hur den svenska bilparken skulle drivas en gång för alla. Trodde man. Allt krut satsades på den helgonförklarade etanolen, med E85 i pumparna och flexifuelmotorer under huvarna skulle världen räddas.
Sedan kom rapporter som förklarade att etanolen alls inte var speciellt bra för världen. Dels drog bilarna mycket mer bränsle, dels fanns det stora frågetecken kring framställningen av bränslet. Spiken i trovärdighetskistan kom när FN lade fram en rapport som påpekade att etanolframställningen bidrog till svält i tredje världen.
Plötsligt stod de svenska politikerna med flera hundra tusen bilar som allt som oftast tankade med bensin, trots att de fått miljöpremier, och tusentals mackar som byggts om för dyra pengar för att hysa ett bränsle få ville ha. Dessutom hade många slagit igen, speciellt i glesbyggden, i sviterna av den pumplag man infört för att tvinga fram en infrastruktur för etanolen.

Så vad har detta för bäring på Åland? Jo, här riskerar politikerna att hamna i samma sits, där alla biläggen läggs i samma korg. När frågan om miljövänligare bilism förs på tal talar de flesta partier med salig blick om elbilarna, hur väl de skulle passa in på Åland i allmänhet och Mariehamn i synnerhet.
Visst, så är det. Men kommer någon att köpa elbilar de närmsta 10-20 åren?
I dag finns ett fåtal elbilar på marknaden. De är alla små, för tyngden är direkt avgörande för att de ska kunna ta sig de behövliga 50-60 kilometrarna innan batterierna laddar ur, och få vill köpa mikrobilar. Dessutom är de över hövan dyra, så dyra att man i Sverige insett att ingen vill köpa dem utan i stället hyr importörerna ut bilarna.

De första laddhybriderna har just kommit ut på marknaden. Det är ”vanliga” bilar som du laddar i väggen, kör tills batterierna är urladdade och sedan går en förbränningsmotor in och laddar batteriet på nytt. Också en bra lösning, som passar de allra flesta – men också väldigt dyr.
De här biltyperna kommer att vara en del av lösningen på problemet med bilarnas utsläpp, men elbilar av olika typer kommer inte att lösa hela problemet. Därför är det viktigt att beslutfattarna inser att man inte kan måla in sig i ett hörn, likt Sverige gjorde.
I stället måste hela spektrat av förnyelsebara bränslen användas. Det finns redan i dag – på Åland – goda exempel på försöksverksamhet på området. En buss går på fiskrens, en bil drivs av lokalproducerad biogas. Lysande!
Men för att dessa tankar ska slå igenom på bred front krävs politiska initiativ för att förverkliga dem. Just biogasen anses av många som det absolut bästa bränslet. Det ger låga utsläpp, det är inte allt för konstigt att tanka och bäst av allt: bilarna fungerar precis som de gör i dag.

Just det sista är viktigt för att skapa genomslag för ett nytt system, att det är lätt att ta till sig. Det var fördelen med etanolen, det var inga konstigheter. Pumparna såg likadana ut, bilen betedde sig likadant som förr, du behövde bara tanka och serva den lite oftare.
Biogas har också fördelen av att det kan utvinnas ur det vi redan i dag har massor av: sopor och slam. I stockholmskommunen Nacka finns en anläggning där gas utvinns från slam, transporteras i pipelines några hundra meter till en bensinstation där gasbilsägare kan tanka. Det finns ingen anledning till varför en sådan lösning inte skulle fungera på Åland.
Det är viktigt att våra makthavare har ett öppet sinne för alla de nya lösningar som ska sänka utsläppen från våra bilar. Att bara enkelspårigt sjunga elbilarnas lov riskerar att skapa både en förtroendekris och panikåtgärder längre fram.
För en sak är klar – vi kommer behöva våra bilar både i morgon och om 20 år.

Jonas Bladh

jonas.bladh@nyan.ax