EG-domstolen får kritik för status quo-dom
EG-domstolen har i dagarna kommit med ett utslag som har väckt stor uppmärksamhet. Man har slagit fast att det är tillåtet att ge lägre lön åt en kvinna än åt en man för samma arbete.
Presenterad på det sättet finns det all anledning att protestera mot domen.
Fallet handlar om en kvinna i England, som kom underfund med att hon fick lägre lön än sina manliga kolleger för samma arbete. Hon drog arbetsgivaren inför domstol och vann hemma i England. Men i EG-domstolen fick arbetsgivaren rätt. Kvinnan hade arbetat kortare tid och därför var det möjligt att ge henne lägre lön.
Orsaken till att hon hade arbetat kortare tid än de manliga kollegerna var att hon hade varit mammaledig. Det är där problemet kommer in.
Hos oss har i långa tider funnits ett system med ålderstillägg. En som har arbetat längre tid anses ha samlat på sig erfarenhet som gör att den personen är värd högre lön än en nybörjare.
De branscher som har frångått det litet stela systemet med ålderstillägg och har infört lön enligt arbetsuppgift har fortsättningsvis kvar en liten del av det gamla. Det finns erfarenhetstillägg som man avtalar om när kollektivavtalen ingås.
Så EG-domstolen har helt enkelt sagt vad som gäller. Att det i det här fallet var en kvinna som fick lägre lön än de manliga kollegerna är inte relevant. Utslaget hade blivit detsamma om en man hade haft lägre lön än sina manliga – eller kvinnliga – kolleger för att han hade kortare tid i arbetet.
Men kanske kan vi genom den här domen få en diskussion om vad som är rätt och rimligt när det gäller kvinnornas villkor på arbetsmarknaden.
Hur länge kvinnan i England hade varit bort från arbetet som följd av mammaledighet framgår inte av dagstidningarnas rapporter. Det vi vet är att lagen i Finland inte tillåter att man behandlas sämre på grund av barn. Mammaledigheten räknas in i antalet tjänsteår/ anställningsår. Den får inte leda till att lönen börjar släpa efter kollegernas.
Det som inte räknas in är vårdledigheten, den tid en mamma eller pappa väljer att vara hemma utöver mamma- och föräldraledigheten.
Är detta rättvist eller inte?
En kvinna kan, om familjen planerar det så, vara borta från jobbet 6, 8 10 år i en följd för att ta hand om barn. Det arbete hon gör med barnen är viktigt. Samhället klarar sig inte utan barn. Men är hon yrkesmässigt på samma nivå som sina kolleger när hon kommer tillbaka på jobb?
Om hon inte är det, men det anses att hon skall ha rätt till samma lön som de kolleger som varit i jobb hela tiden, är det då arbetsgivaren som skall stå för den kostnaden?
Arbetsgivaren anser det sannolikt inte. Åtminstone inte i fallet i England. Alltså. Vem skall ta på sig kostnaden för att samhället får de barn samhället behöver?
Nu handlar det inte konkret om vad barnen kostar. Den biten tar föräldrarna hand om efter bästa förmåga. Vad det handlar om är dels lönen, men framförallt pensionen. Så som samhället är uppbyggt i dag skall var och en arbeta ihop till sin egen pension. De pengar vi betalar in kanske inte räcker ifall vi lever länge, men vi får en pension som står i proportion till den lön vi har lyft.
Vi har sedan knappt två åt ett system som ger pension också för till exempel studier och mammaledighet. Det är bra, även om det kom några decennier för sent. Men hur åtgärda att de flesta kvinnor lyfter en sämre pension för att de har fött barn?
På rikssidan diskuterar man någon form av fond eller liknande för att fördela kostnaderna för mammaledigheter mer jämbördigt mellan arbetsgivarna. Om det lyckas kommer man ifrån arbetsgivarnas rädsla (?) för att anställa unga kvinnor.
Men hur skall vi åstadkomma rättvisa pensioner? Ett bonussystem där varje barn berättigar till en viss höjning av pensionen? Eller kräva att föräldrarna delar på att vara hemma och på så sätt tappar lika mycket i pensionspoäng. Eftersom de flesta är/blir föräldrar så skulle systemet slå ganska jämnt. men går det med tvång?
Domen i EG-domstolen kan inte ha varit väldigt oväntad även om reaktionerna blev kraftiga. Men den riktar uppmärksamheten mot en fråga som vi kanske alltför länge har låtit vila eftersom det ändå på något sätt har fungerat.
