Dubbelt jubileum för makten och granskaren
Hipp, hipp hurra!
Två viktiga åländska storheter fyller jämnt, Ålands självstyrelse 90 år och Nya Åland 30 år.
Fjärran vore det förstås för katten att lyfta på sin egen svans, men lite är det dags för både självstyrelsen och Nyan att räta på ryggen och ta emot applåder.
Ålands självstyrelse är, sina 90 vördnadsvärda år till trots, stadd i ständig utveckling. Den rastlöshet och driv som kännetecknar ösamhället Åland har gjort att självstyrelsens utveckling aldrig stannat av, att liknöjdheten inte fått fotfäste, att man ständigt sträckt sig efter större bitar av självbestämmandets kaka.
Någon har liknat självstyrelsen vid ett växande barn, kanske med undertexten att det nu börjar bli dags att bli vuxen och styra sin egen plånbok, eller att man kanhända inte ännu är riktigt torr bakom öronen.
Den metaforen gör inte alla de människor rättvisa som satsat liv, kraft och engagemang på att utveckla självstyrelsen och få den att fungera. Den blir fel, för att man då ser Ålands självstyrelse som en produkt som på något sätt kan bli färdig och komplett.
Självstyrelsen är en process och ett arbetsredskap, precis som alla fungerande demokratier. Den är en ram inom vilken vårt samhälle, våra politiker och vårt näringsliv kan bygga bästa möjliga vardag för dem som bor här, och genom vilken vi kan ta ansvar för vår omvärld, vår miljö och vår framtid.
Ser man på resultatet, det som kommit ur processen, finns det all anledning att vara stolt. Se bara på våra skolor, vår sjukvård, vår äldreomsorg, på hur väl rustade våra barn är att ge sig ut i världen. Allt är ingalunda perfekt, långt därifrån, men vi har det nästan bäst i världen.
Så, grattis Självstyrelsen. Måtte din framtid se helt annorlunda ut än ditt förflutna. Då vet vi att du fungerar.
Nya Åland, det är en annan femma.
Nya Ålands framgångar kan inte mätas i pengar, och tur är väl det.
Nya Åland var och är en idé om journalistik, om Åland och om yttrandefrihet, och det är den glöden i botten på vardagsslitet som syns i resultatet. Det är den glöden som driver reportrar, fotografer, redigerare, säljare, annonsutformare och kontorspersonal till att jobba mot sitt gemensamma mål.
Utan all falsk blygsamhet kan man slå fast att Åland hade sett väldigt annorlunda ut om inte de där beskrivligt modiga journalisterna hade lämnat sina trygga jobb 1981 och startat en ny tidning.
För varje samhälle är det livsviktigt att debatten är öppen och fri, att det finns utrymme för alla att säga vad de tycker och för andra att säga emot. Utan Nya Åland hade möjligheterna att göra det varit begränsade.
I stället för två pigga, vakna och hungriga tidningar hade man haft en sömning och mätt sådan, som alla hade haft hemma men ingen brytt sig om.
Under fjolåret hedrades Nya Åland med pris för bästa lokaltidning i Finland, bästa lokala webbsidor och hedersomnämnanden för tidningens layout. Det är kul, men ändå bara den fina rosetten på paketet, det faktum att Nya Åland har en levande, sprittande, livskraftig relation med sina läsare.
Så, grattis Nya Åland. Och tack, käraste läsare, för att ni varit med oss på resan.
