Droger en del av vardagen, liksom kampen mot dem
Alkohol- och narkotikapolitiken har långa anor, lika långa som bruket och missbruket av de samma.
Kampen mot knarket börjar nu! Det utropar en av kandidaterna i lagtingsvalet på stora affischer längs vägarna.
Många tidigare kandidater har vandrat den vägen, både sådana som surfat in i lagtinget på knarkvågen (Åke Mattsson f.d. Lib) och sådana som mellan valen jobbar med missbruksproblematik och får större uppmärksamhet för sin fråga vart fjärde år.
En sak är i varje fall säker. Kampen börjar inte nu. Den har hållit på hela tiden, även om intensiteten varierat stort mellan valen. Under många, många år har samhället på olika sätt, genom alkoholmonopol, genom kampanjer, genom lagstiftning (innehav och försäljning av narkotikaklassade preparat är dock olagligt), genom olika behandlingsformer, terapier och program försökt komma tillrätta med problemet.
Tullen jobbar med frågan. Polisen jobbar med frågan. Forskare forskar. Anhöriga kämpar.
I den statistik som presenterades av Ålands statistik- och utredningsbyrå på tisdagen lades fakta än en gång på bordet om hur mycket vi ålänningar dricker, röker och spelar, och det är mycket. Sambandet mellan rökning, alkohol och olagliga droger är sedan länge klarlagt, och resultaten pekar entydigt på att tidig och riklig konsumtion av tobak och alkohol ökar risken för missbruk av tyngre droger.
Varför har då icke kampen mot knarket haft effekten att problemet försvunnit? Varför kan vi inte rå på frågan, och varför kan vi inte sluta försöka om det ändå inte går?
Svaret är:
1. Det är svårt.
2. Vi vill som samhälle inte ta vissa av konsekvenserna.
3. Det finns mycket pengar att tjäna på droger.
4. Det finns bruk och det finns missbruk. Den som inte missbrukar vill inte sluta bruka.
Vi säger det med något fler ord.
Den som missbrukar gör det för att sociala och biologiska faktorer i samverkan mellan individuella val skapar ett beroende som individen inte kan ta sig ur. De komplicerade belöningssystemen i hjärnan gör att det krävs en mycket stark människa och ett professionellt stöd för att ta sig ur ett missbruk. Många lyckas aldrig.
Samhället kan, när som helst, vidta vissa åtgärder som får effekt på alkoholkonsumtion och rökning. Man kan beskatta hårdare, begränsa öppettider för krogar, förbjuda alkohol vid idrottstillställningar, bara för att nämna några saker. Man kan prioritera ungdomsarbete mer, öppna fler ungdomsgårdar med mer personal, ge skolan mer resurser.
Allt detta är prioriteringar som man väljer att inte göra, antingen för att man inte har råd, eller för att man lyssnar till andra argument, till exempel krogägarnas.
Både lagligt och olagligt kan man tjäna massor med pengar på droger, från tobak till heroin. Det betyder att starka intressen är i rörelse för att hålla kranarna öppna. Det behöver man inte ens vara konspirationsteoretiker för att se.
Den stora majoriteten av befolkningen som dricker, röker eller använder (lätta) droger för avslappning och till fest är brukare. Alla som dricker alkohol är inte alkoholister. Alla som röker hasch är inte knarkare. De som inte har problem vill inte gärna fördyra eller försvåra sin behagliga och goda guldkant på tillvaron.
På det altaret offras många som kanske hade klarat sig undan missbruket om det varit lite svårare att börja.
Jobba gärna med frågan, bästa kandidater, men hjulet är redan uppfunnet.
