DELA
© Nya Åland

Det våras för Åland – men väldigt långsamt

Klumpsumman ökar, Åland får nästa år i runda tal 10 miljoner euro mer än i år, men det väcker inget jubel. Ökningen sker på fel sätt, tillväxten stampar på stället.
När finansminister Roger Nordlund (C) i våras kunde tala om för lagtinget att klumpsumman – återföringen av skatter och avgifter från riket till Åland – beräknades bli 223 miljoner euro nästa år så var han mycket nöjd och ansåg att det vårades för Åland.
När finansministeriets budgetförslag kom förra veckan så var klumpsumman 222,6 miljoner. Och Nordlund var dyster. En stor del av ökningen har inget med ökade skatteintäkter att göra utan kommer av försäljning av statlig egendom.
Det är klart att staten kan sälja för att täppa till hål när det kniper lika väl som landskapet listar till exempel fastigheter till salu. Men när egendomen väl är såld så är den borta. Den kan inte säljas fler gånger. Om pengabristen fortsätter så måste den lösas på andra sätt framöver. Det är inte bara Nordlund som har anledning att vara bekymrad över att ekonomin inte kommer igång.
Helt becksvart är situationen dock inte. Klumpsumman var i bokslutet för 2013 207 miljoner euro (mot budgeterade 212). I årets budget räknar man med 212,4 miljoner och nästa år 222,6. Om man från den summan drar bort 5,5 miljoner, som kommer från försäljning, så återstår fortfarande 217 miljoner, alltså en ökning från i år. Det går inte bakåt, men det går väldigt långsamt framåt.

En kuriosagrej i budgetförslaget är den så kallade flitpengen, som betalas ut när ålänningarna har betalat mer skatt till staten än genomsnittet.
20 miljoner har man tagit upp för ändamålet. Summan har visserligen varit upp i 30 miljoner euro för ett antal år sedan, men om den nu lyckas hanka sig upp till 3 miljoner får vi vara nöjda. Så varför 20 miljoner?
Eftersom beskattningen för året innan inte är klar när förslaget görs upp så har man helt enkelt en schablon. Den var tidigare 25 miljoner euro – ålänningarna har som sagt varit goda skattebetalare – men drogs för i år ner till 20. Och i en tilläggsbudget korrigerades den till 5,3 miljoner.
Det kostar ingenting att göra så. Landskapsregeringen vet att summan är på tok för hög och bygger inte sin budget för nästa år på luften i flitpengen. Men det ger ett litet löjligt intryck. Och det kan leda till fullständigt onödiga missförstånd.
En som inte är insatt i systemet med överföringar och flitpeng kan få för sig att staten öser pengar över rika Åland. En del gör det av okunskap, men det kan också finnas sådana som med avsikt vill missförstå. Rent sorgligt är det att tjänstemän vid finansministeriet kallar anslagen för ”stöd”. Åtminstone där borde man veta vad det handlar om. Kanske justitieminister Anna-Maja Henriksson (Sfp) borde tala några allvarsord med sina underlydande. Hon är som bekant Ålandsminister och brukar försvara åländska intressen.

Någon kanske tycker det är en petitess om pengar kallas stöd eller överföring, huvudsaken att de kommer. Men om man inte är korrekt i de här sammanhangen glömmer folk snart bort varför Åland särbehandlas och hur det går till. Vi har ett färskt exempel från riksdagen där den sannfinländska ledamoten Pirkko Ruohonen Lerner plötsligt undrade över att Åland automatiskt har en plats i riksdagen. Om hon verkligen gjorde detta av okunskap så har den åländska riksdagsledamoten och landskapsregeringen en gigantisk uppgift framför sig att undervisa dem som i riket sitter och fattar beslut som rör också Åland.
Och det gäller inte bara dem som sitter där i dag. Det kommer hela tiden nya med samma eller ännu större kunskapsluckor.

Harriet Tuominen


redaktion@nyan.ax