DELA

Det var inget förtäckt utan helt öppet hot

Åland kan införa spellicenser, säger kansliministern. Vilket han har fullständigt rätt i.
Men det är inte aktuellt, säger lantrådet. Vilket hon borde veta, så det stämmer säkert.
Vad finns att dementera?
Det är känsligt det här med Paf och spel och monopol. Så om man sätter sig i en diskussion med olika berörda parter, som kansliminister Roger Eriksson i början av veckan i Helsingfors, då skall man antingen vara tyst eller förbereda sig på viss uppståndelse.
Nu blev det uppståndelse. Om den begränsar sig till landskapsregeringen eller om den sprider sig också till diskussionsparterna på rikssidan återstår att se.

Det Roger Eriksson har sagt är ingen nyhet. Åland kan införa licenser och tillåta utländska spelbolag på Åland. Ge upp monopolet och låta Paf ge sig ut i internationell konkurrens fullt ut.
Att det finns ett förslag från utredaren Jan Francke om just detta är heller ingen nyhet. Varken på Åland eller bland dem som på rikssidan följer med utvecklingen.
Det nya kanske är att någon från Åland pekar på möjligheten i anslutning till den nya lotterilagen i riket, som kan innebära kraftiga begränsningar i Pafs verksamhet.
Även om det möjligen inte var avsett som ett hot utan enbart rörde sig om ett hypotetiskt resonemang, enligt kommunikationschefen Björn Häggbloms dementi, så är det mottagandet som avgör hur något uppfattas. Vad är ett hot annat än ett hypotetiskt resonemang om vad som kan hända ifall men inte gör som någon vill?
Åland hotade för inte länge sen med att säga nej till Lissabonavtalet om man inte fick vissa villkor uppfyllda. Man kom en bit på väg och nejet blev ett ja. Skulle riksmedierna plötsligt ha glömt det?

Att Roger Eriksson nämnde möjligheten att Åland lämnar monopolet var med andra ord ett hot, ifall man ser det som farligt att Åland går sin egen väg. Om man på rikssidan struntar i vad Åland gör så var det inget hot.
Om man på Åland för tid och evighet har begravt tanken på spellicenser – det vill säga om man håller fast vid monopolet lika länge som på rikssidan – så kan det upplevas som mindre bra för förhandlingsklimatet att nämna andra alternativ.
Ett samarbete mellan monopolbolagen skulle självfallet vara det optimala. På rikssidan har man delat upp marknaden mellan penningautomatföreningen RAY, tipsbolaget Veikkaus och totobolaget Fintoto, som verkar samarbeta utan problem. Men Paf på Åland vill man inte ha att göra med. Det är synd. Ett samarbete skulle såväl minska stressen som öka kompetensen.

När någon så nämner öppen marknad och spellicenser så blir inställningen till Paf inte mer generös. Därav landskapsregeringens snabba agerande med dementin.
Man har erfarenhet av hur känsliga myndigheterna och aktörerna på rikssidan är och vill inte riskera att klimatet försämras ytterligare. Det är ju ett töväder som eftersträvas, så att Paf kan fortsätta ungefär som i dag med att ta emot spelare från riket på sitt nätspel.
Men hur det än var tänkt att bli och hur tokigt det än blev, så är det inte rättvist att lägga skulden på den reporter, som skrev vad som sades. Det journalistiska arbetet är att dra ut kontentan av det som sägs och att tyda halvkvädna visor.
”Vi anser att om man tänker stifta en lag som försvårar Pafs verksamhetsmöjligheter kan det leda till att vi från landskapet måste se på andra sätt att trygga Pafs sätt att arbeta och då har vi kommit in på licenssystemet. …”
Detta sagt i en diskussion om framtiden för nätspelen. Uttalandet är litet inlindat, men klart nog. Och sammanhanget är det rätta.
Dementera gärna om det känns nödvändigt, men skjut inte budbäraren.

HARRIET TUOMINEN

harriet.tuominen@nyan.ax