Det måste bli lättare att hitta ut till skärgården
Skärgårdens tillgänglighet handlar om mycket mer än antal färjeturer per dag.
Ett första steg är att göra det lätt att hitta dit.
Är man turist på Åland, eller helt enkelt bara en helt vanlig ålänning som inte är särskilt berest i skärgården, kan det vara en djungel att lyckas boka en resa utanför fasta Åland. För att göra skärgården mer besöksvänlig måste man börja med att göra den tillgänglig.
Tillgänglighet handlar inte enbart om antalet färjeavgångar och hur turerna sträcker sig. Lika viktigt är det att bokningssystemet och turlistorna är användarvänliga och lätta att överblicka. Att inte direkt utgå från att alla resenärer vet exakt vilken linje de ska ta och vad hamnarna i vardera ände av färden heter är en bra utgångspunkt.
De flesta förvirringsmomenten skulle vara relativt enkla att bli av med. Här finns en stor utvecklingspotential.
För hur ska man som förstagångsbesökare på Åland kunna veta att om man vill åka från Mariehamn till Kumlinge går det precis lika bra att ta Norra linjen från Hummelvik till Kumlinge som Tvärgående linjen från Långnäs till Snäckö?
Här skulle en sökfunktion på Ålandstrafikens bokningssida kunna vara på sin plats. I stället för att det måste vara upp till resenären att veta att två linjer går till Kumlinge och att Snäckö faktiskt bara är en annan ände av samma ö, skulle alla möjliga resealternativ dyka upp genom en sökning på Kumlinge.
Om man skulle behöva göra ett färjebyte för att kunna ta sig dit stöter man på nästa hinder. Det är nämligen inte möjligt att komma undan med endast en bokning. Ska man till Jurmo till exempel, krävs först en bokning till Torsholma och sedan en från Åva till Jurmo.
Färre turlistor på hemsidan och en lista på vilka av linjerna som trafikeras av vajerfärjor är två andra lättgenomförda åtgärder. Att ta bort vinterlistorna under högsäsong, eftersom dessa turer inte ännu går att boka, skulle göra det lättare att hitta rätt.
På sidan för tidtabeller borde det även förklaras vilka av färjorna som är vajerfärjor. Det är nämligen helt omöjligt att veta vid sitt första besök på Åland då många av avstånden i skärgården gör att en hel del av färjelinjerna vid första anblick är potentiella vajerfärjor.
Färjornas tidtabeller har i stor utsträckning utformats efter skärgårdsbornas olika tänkbara behov. Många kompromisser har fått göras. Att färjeturerna i första hand anpassas efter skärgårdsbornas behov är rimligt, men varje kompromiss har till slut medfört att det inte är en självklarhet att samma tidtabell gäller två vardagar efter varandra. Och den här oförutsägbarheten gör det heller inte enkelt för besökare.
Ett annat hinder dyker upp på fasta Åland. Det handlar om bussarna, där det inte går att köpa biljett på något annat sätt än med kontanter. Visst är det fint att möjligheten att betala sin bussbiljett med kontanter fortfarande finns, men att ha det som enda möjliga betalningssätt.
I dag går det inte längre att räkna med att alla ska använda kontanter. Det finns inte längre några ursäkter till att inte ha kortläsare ombord på bussarna. Bussbolagen förlorar inte på att låta folk åka med utan att kunna betala, däremot förlorar de på att inte kunna erbjuda kortbetalning.
Att kunna betala sin bussresa med kort är det minsta man kan kräva. Än bättre vore en app där man både kan köpa biljett och kolla tidtabellerna.
För att lyckas locka ut besökare till skärgården måste man börja med att göra det lätt att hitta dit.
