Det går inte att lösa en konflikt som gömmer sig
En konflikt som inte är en konflikt, är ingen konflikt. Eller hur?
Ohållbart oklart. Så kan man kort och gott beskriva Skarven-konflikten just nu.
För dem som inblandade kanske allt är solklart, men i så fall misslyckas de alla med att klart och tydligt förmedla det. I stället växer bilden fram av ett ställningskrig där varken Sjömansunionen eller arbetsgivaren, Ålands landskapsregering, vill lämna skyttegraven för att få ett slut på konflikten.
Ett vanligt svar under den senaste veckan har varit: ”Nej, vi för inga förhandlingar.”
Vad och hur de matroser som inte dykt upp på jobb har fått information är oklart. Det är oklart vem som skulle förhandla, om det skulle föras några förhandlingar.
Är detta en konflikt mellan enskilda arbetstagare och arbetsgivare, rederiet? Eller är det en facklig konflikt där Sjömansunionen representerar matroserna mot…ja, vem? Infrastrukturminister Veronica Thörnroos (C) är i vilket fall som helst inte den som ska föra fackliga förhandlingar.
Framför allt Sjömansunionen har en del att förklara. Det är klart att man står bakom det som sker, och att man haft en aktiv del i att stödja och rådgiva matroserna. Samtidigt är Sjömansunionen inte beredd att fullt ut representera dem, och vill inte kalla det som händer en stridsåtgärd. Snarare kallar man arbetsgivarens, rederiets besked att matroserna inte får någon lön för den tid de inte är på jobb för en lockout.
Då är man alltså plötsligt facklig representant. Annars står matroserna ensamma.
Säg mig nu, vilken arbetsgivare betalar ut lön åt folk som inte jobbar, om det finns ett gällande avtal som till punkt och pricka följs? Inte Nya Åland i alla fall, och knappast någon annan heller.
Det finns regler för hur man agerar i en arbetskonflikt. Det finns strejkrätt, ett viktigt och i lag skyddat medel för arbetstagaren att ta till om man inte kan acceptera arbetsgivarens villkor.
Det finns kollektivavtal. Det finns arbetarskyddsbestämmelser, dito inspektörer, det finns trafiksäkerhetsverk och bemanningsavtal och individuella arbetsavtal.
Vad är det som nu inte finns?
Hur ska man få det?
Att arbetstagare och arbetsgivare inte är överens om en tolkning av ett bemanningsavtal ger inte rätten att lägga ner arbetet, inte om man inte fört frågan till det fackliga forum där sådana frågor hör hemma.
Och Sjömansunionen gömmer sig av någon anledning bakom rygger på matroserna, kanske för att man vet att man i detta fall inte har torrt på fötterna för en regelrätt stridsåtgärd.
Under tiden tuffar Knipan på, och trafiken flyter på, om inte perfekt så behjälpligt, och underminerar på så sätt ytterligare kraften i arbetsnedläggelsen på Skarven. Eller vad den nu ska kallas.
Kom igen. Julfriden hägrar. En konflikt som denna måste gå att lösa med samtal. Att fortsätta stirra ut i luften och visslande låtsas som att inget egentligen pågår är inte vuxet.
Om arbetarskyddet eller Trafiksäkerhetsverket kommer till att bemanningen är feldimensionerad, då får landskapsregeringen rätta sig efter det.
Om inte får Sjömansunionen, om uttrycket tillåts, kacka eller kliva av pottan.
