DELA
Foto: Erkki SantamalaVIKTIG MATCH? Ser man till domararvodet är den mindre viktig än en herrmatch på samma nivå.

Det finns viktigare och mindre viktiga matcher

Det är mindre strul när man dömer en tjejmatch i innebandy. Mindre bråk, och mindre tjafs med domarna.
Därför får den som dömer en tjejmatch mindre betalt. Den förklaringen ger Aarre Hietanen på Ålands innebandyförbund.

Ju högre upp i ordningen man kommer, desto större blir skillnaden. När taxorna höjs till slutspelen, växer skillnaden, till herrmatchernas fördel.

Låter det rimligt?

För de flesta i idrottsvärlden gör det nog det. Man är van vid att det är på det sättet. Det har alltid varit så. Ingen väntar sig något annat.

Det bästa argumentet för den rådande ordningen är att det är ett lättare och mindre krävande jobb att döma en tjejmatch än att döma killar, och så är det säkert.

Det betyder förstås också att tjejerna straffas för att de spelar snällare, och att de ”bråkiga” killarna belönas.

En killmatch har högre status, och det ger mer pengar att jobba med pojkidrott än med flickidrott.

Låter det bekant, ute i världen?

Det är en sak. En annan sak är förstås att det är naturligt mer attraktivt att döma matcher som tar exakt lika lång tid, om man får mer betalt. De som är duktigast dömer killmatcher, medan de yngre och mindre erfarna, de äldre och tröttare, och de som ställer upp för sakens skull, tar tjejernas matcher.

Signalen går det inte att ta miste på. Det finns viktiga matcher och mindre viktiga matcher. Detta är ett mönster som går igen när det gäller fördelningen av andra resurser inom idrotten – träningstider, sponsorpengar, matchkläder, resor, prissummor, ledare.

Alltid med samma förklaring. Det finns fler killar, killarna spelar bättre, publiken är mer intresserad, sponsorerna backar hellre upp killarna. Inom tjejidrott finns det mindre pengar, och därför måste allt forsätta vara billigare. Det är ett cirkelresonemnag där varje del bygger på de tidigare, men där ingen tycker att det är deras ansvar att bryta cirkeln.

Framför allt får den som ifrågasätter den rådande ordningen omedelbart gå i försvar. Man får förklara om man verkligen inte förstår att det är rimligt att man får mer betalt för tuffare jobb. Eller tid. Eller att man springer snabbare.

Man får se den där fjärrskådande blicken hos den man pratar om saken, som betyder att killar ju egentligen är bättre på spelet, det vet alla, så att, därför…

Nu handlar idrottens finansiering på denna nivå till stor del om samhällsmedel. Det är Paf-pengar som fördelas vid förbund och föreningar, och det borde vara finnas ett tydligt jämställdhetskrav i fördelningen, på alla nivåer, inom alla sporter.

När man får syn på en orättvisa kan den inte fortsätta vara ok för att det varit så tidigare.

Den svenska fotbollstränaren Pia Sundhage sade i en intervju i Åland24 att tjejfotboll inte är sämre fotboll, men den är annorlunda, på ett bra sätt.

Så är det med många andra sporter också. Seriöst, det är ingen orsak att behandla tjejdrott som b-idrott.