DELA
© Nya Åland

Det blåser nya vindar i Ålands radio

Det pågår en revolution i det tysta. Public service-radion är på väg att omformas till en radio med kommersiellt tänk som bas.
Det var intressanta 45 minuter som bjöds på i Ålands radio i onsdags när Tony Wikström intervjuade sin styrelseordförande, Jesper Eliasson. Eliasson har nu några månaders erfarenhet som boss för det åländska public servicebolaget, och alldeles uppenbart har han många intressanta tankar om vad som behöver göras framöver.
Och en hel del av dem går stick i stäv med den gamla uppfattningen av vad ålänningarnas radiostation ska göra.
Redan när Jesper Eliasson tillträdde i våras märktes det att det vara nya vindar som drog in i huset på Ålandsvägen. Det var alldeles uppenbart att beskedet att Ålands radio inte var den stora garanten och katalysatorn i åländsk mediebevakning var omvälvande. I onsdags upprepade han detta.
– Jag skulle inte vilja upphöja oss till att vi är garanten, utan jag tycker vi är en bra spelare i den här mediamixen, sa Eliasson.
Uppfriskande, men omvälvande för den gängse synen på public service. Inte minst inom public service.

Alldeles uppenbart är Eliasson en man som tänker framåt. Hans visioner handlar om kundrelationer, om nya plattformar för distribution och att göra program som gillas av lyssnarna. Allt detta ska formuleras av styrelse, ledning och personal inom ÅRTV i höst, och sedan ligga som en av grunderna när regeringen, under ledning av utbildningsminister Johan Ehn, ska formulera ett nytt mediepolitiskt program den här mandatperioden.
För alla oss som är verksamma i mediebranschen är samtiden svår. Det sker ständigt nya skiften i hur våra läsare, tittare och lyssnare tar till sig det vi producerar. Det läses tidningar i mobiler och läsplattor, det tittas på tv i datorn, radiokanaler från hela världen går att nå med ett par knapptryckningar. Självfallet måste också Ålands radio vara med i utvecklingen och se över vad man ska göra och hur det ska distribueras. Men det finns skillnader mellan privatfinansierade mediebolag, som de åländska tidningarna och den privata radiokanalen, och samhällsfinansierade verksamheter som ÅRTV.

När Jesper Eliasson talar om att man vill betala för en bra produkt så har han förstås rätt, och det vet han av erfarenhet från sitt civila yrke som direktör för kommunikationen för Paf. Men, och det är inget litet men, det gäller inte på samma sätt i ett samhällsfinansierat bolag. I dag betalar vi avgift, i framtiden förmodligen över skattsedeln. Oavsett vilket måste vi betala, vare sig vi brukar ÅRTV:s utbud eller ej.
Därför håller inte devisen hela vägen. Självfallet är det enklare att motivera avgiften/skatten om innehållet är tilltalande, men även om vi inte gillar vad som görs så måste pengen pröjsas.

Det är ett riktigt system. Public service är viktigt för att täcka upp eventuella luckor i medietäckningen, men som det låter är ÅRTV på väg mot ett betydligt mer kommersiellt tänk innehållsmässigt än tidigare. Det ska göras mer radio för de stora massorna, för att öka gillandet och därmed motivera varför alla ska vara med och betala.

Det är lätt att förstå att en ordförande för public serviceföretaget gärna vill att hans bolag ska vara motiverat, att det ska vara gillat. Det minskar kritiken från de som menar att de inte använder produkten och därför inte borde behöva betala. Men public service-tanken, så som den oftast uttryckt, att vara en allmännyttig verksamhet bör försvaras.
Om man skriver under på det måste också innehållet diskuteras utifrån det, på samma sätt som ofta görs bland annat i Sverige, där satsningar på diverse kostsamma underhållningsprogram ifrågasätts.
Det blir intressant att se åt vilket håll de nya vindarna blåser Ålands radio.

Jonas Bladh

jonas.bladh@nyan.ax