DELA
© Nya Åland

Den ekologiska framtid är vår, bara den är lönsam

Ekomjölk på Åland är visst en möjlighet, men inte om den ska ske med splittrade ideella krafter. Det måste ligga pengar i det.
Ålands Natur och Miljö och Agenda 21 ordnade för ett tag sedan en debatt om ekologisk mjölk på Åland. Det blev en mycket intressant diskussion, som framför allt klargjorde en sak: Allt är möjlig, men det finns djupa diken av misstro, raviner av ovilja och höga berg av problem i vägen för ekomjölkens fria flöde på Åland.

Låt oss först slå fast en sak. Det är inte Ålands Centralandelslag som är problemet, men där finns inte heller kraft eller vilja att ta itu med den omfattande process som en omläggning till ett ekologiskt mejeri skulle innebära.
Det strukturella problemet finns inte i förädlingsledet, utan i produktionsledet. Inte heller där kan man peka ut några syndabockar, bara en rad hinder som gör det närapå om inte helt omöjligt för en enskild producent att gå över till ekologisk produktion utan att ta en mycket stor ekonomisk risk.

Det är inte bara avsättningen som är ett problem, även om det i dagens läge är ett faktum att den ekologiska mjölkproducenten i dag bara skulle producera mjölk för samma tetror som konventionella producenter, utan att få mer betalt för sin ekomjölk.
Problemet är, på den första nivån att mängden betes- och odlingsmark är för liten, på fel ställen och för splittrad för att på ett effektivt sett kunna tillgodose producenternas behov. För ekologisk mjölk krävs ekologiskt foder och naturbeten och därmed mera mark än för konventionell mjölkproduktion.

Nästa nivå är en påtaglig brist på kunskap om ekologisk mjölkproduktion. Det är ett pussel som ska läggas med tålamod och framförhållning av annan art än för den som producerar konventionellt.
Ska det bli något borde 60-talet åländska mjölkproducenterna få varsin eko-mentor som kunde hjälpa till med övergången med handfasta praktiska råd.

I dag finns en hel del mark på Åland i ekologisk produktion. Det betyder inte att en hel del ekologisk mat produceras, utan att den marken uppfyller bidragskraven för miljöstöd.
Kvalitén på det som produceras är ibland, inte alltid, sämre än den ska vara om det ska gå att använda.

Från bägge sidor, både de ekologiska och de konventionella odlarna och djuruppfödarna, finns en misstro och ett förakt för motpartens val som inte alls hjälper oss framåt. Och det är ett faktum, hur obekvämt det än skaver, att den ideologiska övertygelsen och passionen bara räcker så långt, sedan måste pengarna, vardagen och arbetet styra.
I klartext: Ska ekologisk mjölkproduktion bli verklighet på Åland måste det gälla all mjölk som produceras på Åland och det måste vara en lönsam affär, minst lika lönsam som dagens produktion. Helst ska den ekologiska produktionen också ge andra mervärden som någon är beredd att uppskatta i pengar.

För en sådan omställning krävs ett samlat grepp och en drivkraft med pengar, lämpligen landskapsregeringen, som i sitt miljöhandlingsprogram kom med många vackra förslag som inte realiserats i lika många konkreta åtgärder.
I Sverige är det mycket långt mejerijätten Arla som drivit på en omläggning till ekologisk mjölkproduktion. Det är en fungerande modell. På Åland kan landskapsregeringen, om den vill, ge Ålands centralandelslag en tydlig beställning; om ett visst antal år, med tillräckliga medel, om det alls är möjligt, ska det bara produceras ekologisk mjölk på Åland.
Tänk er möjligheterna, de ekologiska ostarna, det åländska landskapet lika öppet och blommande som det var på 1950-talet. Vilken grej. Vilken vision. Vilka möjligheter att tjäna pengar.

NINA FELLMAN

nina.fellman@nyan.ax