Demokratin måste överleva kriserna
Europas ekonomier står och darrar, euron är hotad. Samtidigt träter de två partierna i USA om hur man ska komma till rätta med de enorma underskotten och den gigantiska statsskulden.
Frågan är: är det demokratin som är problemet?
Centerns ordförande Harry Jansson skriver intressant på sin blogg om de ekonomiska kriserna som skakar finansvärlden. Jansson skriver bland annat:
”Av en mängd olika skäl vågar inte / kan inte / vill inte (välj själv!) en rad ledande politiker inse kalla fakta: det är snart slut på lånefinansierad välfärd av det enkla skälet att det inte kommer att finnas pengar att låna upp. Varken statliga garantier eller löften om stödköp från europeiska centralbanken räcker längre till för att lugna alla de som sitter på enorma finansiella tillgångar.”
Janssons analys är förstås riktig. Lånekarusellen bland regeringarna har överskridit all rimlighet. Sent har syndarna vaknat, och nu slår marknaden och verkligheten tillbaka med full kraft. Greklands situation känner vi alla till, Italiens lika så. Risken är att vi inom kort också kommer att se liknande skriverier om Spanien. EU och dess centralbank gör vad man kan för att stötta de utsatta ekonomierna, men hittills är inte långivarna imponerade av föreställningen.
I förlängningen kan också Frankrike och Tyskland drabbas då dessa länder och dess banker lånat ut många, många miljarder till de krisande länderna. Och drabbas de, drabbas vi. Kedjereaktionen i ekonomin är stark, frågan är om den kan hejdas.
Men Harry Jansson tar också upp det som blir följden av den ekonomiska krisen – demokratins legitimitet i medborgarnas ögon. Redan har vi sett stora demonstrationer i de mest drabbade länderna, och en ny rörelse – Occupy Wall Street – i USA. De kräver alla att vanliga människor får mer att säga till om.
Harry Jansson igen: ”Frågan är om det demokratiska systemet i längden klarar av de dubbla utmaningarna i form av beroendeförhållandet väljare-politiker och motsatsförhållandet majoritet-opposition?”
Svaret är att det demokratiska systemet måste klara utmaningarna. Ekonomier kan falla, levnadsnivåer sänkas och banker gå i putten. Men vi har aldrig råd att inte försvara demokratin. Den är den största, tyngsta och viktigaste hörnstenen i samhällsbygget.
Att diktaturens Kina går bra ekonomiskt och allt mer ser ut att vara räddningsplankan för främst Europa må vara, men det kan inte tas som inteckning för att diktatur är en bättre styrelseform än demokratin.
Däremot kan krisen tas som den tydligaste av indikationer på att vi slappnat av i kampen för folkstyre. Vi ser till exempel ett USA där en liten minoritet, Tea Party-rörelsen, tillåts hålla hela landets finanspolitik som gisslan inför nästa års presidentval. Vi ser hur politiker både i Europa och USA tagit makt från folket och givit dem till banker och de allra rikaste.
Vi måste ha modiga politiker. Det är inte ett lätt jobb att sticka ut huvudet, ställa sig i första ledet och visa vägen. Vi som väljare ska visa de som vågar ställa upp för val respekt för det de gör, men samtidigt också kräva att de visar det mod som posten kräver.
Beroendet väljare-politiker är inget problem om den som söker stöd har väljarnas bästa för ögonen, och därmed också utsätter sig för risken att inte bli vald. Om man däremot, som fallet allt för ofta är, tänker mer på hur en idé ska tas emot av väljarna snarare än hur bra idén är för dem, då urholkas grunderna för demokratin. Så har fallet allt för ofta varit, och resultatet ser vi runt om i världen i dag.
Debatten om hur demokratin mår har varit underordnad mycket de senaste decennierna, men det är långt ifrån för sent att ta upp den överst på dagordningen. Kapitalismen är det bästa ekonomiska system vi har, men den måste vara underställd demokratin och demokratins makt. När regelboken blir tunnare tappar också vi, folket, möjligheten att påverka våra liv.
Harry Jansson skriver om ”de demokratiska staternas kris”, och lösningen ligger inte i det ekonomiska, utan i att hitta tillbaka till rätt nivå av demokratisk styrning. Det måste finnas en idé, en grundtanke om hur vi vill ha det. Och det är bara från folket den tanken kan komma för att den ska vara till största möjliga fördel för största möjliga antal.
