DELA
Foto: Ida K Jansson

Dags att utöka vokabulären för psykisk ohälsa

Tvångssyndrom, bipolaritet, PTSD och tourettes.

Det räcker inte bara att uppmärksamma ångest och depression när vi pratar om psykisk ohälsa. Vi behöver en större bredd i vår förståelse – och vårt vokabulär.
De senaste åren har psykisk ohälsa varit återkommande i både medier och i samhällsdebatten. Många modiga människor har talat ut om hur det är att leva med bland annat depression, ångest och utbrändhet och gett det som dolts i mörkret ett ansikte. Bland höjda röster och stridsrop för mer resurser inom psykvården har också en förståelse brett ut sig bland allmänheten. Stigmat börjar sakta men säkert luckras upp för vår tids kanske största folksjukdom. Det är okej att säga att man mår dåligt.

Men vi kan inte stanna där. Vi kan inte nöja oss med att skrapa på ytan. Det finns många psykiska sjukdomar eller funktionsnedsättningar vi ännu inte talar om. Såsom tvångssyndrom, bipoläritet, tourettes, PTSD och autism. Vi måste bli bekväm även med dessa sjukdomsbeskrivningar och lära oss vad de omfattar.

Det vi inte kan benämna kan vi inte heller prata om. Språket är ett viktigt redskap både för den drabbade och för människor i hens närhet att kunna kommunicera och gestalta en sjukdom som kan vara svår att greppa. Om ingen vet vad tvångssyndrom egentligen innebär är det svårt att känna sig sedd och hörd. Och det är även svårare att identifiera sig med andra som lider av liknande problem.

Lika viktigt som det är att ställa en diagnos, för att ge personen både klarhet och möjlighet att hitta verktyg, medicinering och vård som underlättar vardagen, så är förekomsten av ett sammanhang att orientera sig i. Om det blir lika okej att prata om autism som om depression, då blir det också lättare att dela med sig av erfarenheter och öka känslan av gemenskap.

En viktig följd av att lära sig skillnaden på benämningarna på olika tillstånd av psykiska ohälsa eller funktionsnedsättning är att också missförstånd, myter och stereotyper bekämpas. Kunskap leder till ökad medvetenhet och tröskeln blir högre att slänga ur sig ogrundade påståenden och generaliseringar om sjukdomstillstånd som sällan är svarta eller vita.

Psykisk ohälsa  – i alla dess former är ett globalt problem. Och vi befinner oss alla någonstans på spektrumet av psykiskt välmående. De flesta har någon gång gått igenom mörkare perioder eller känt den mentala hälsan vackla på grund av stress, trauma eller genetiska orsaker och kanske finns ingen diagnos tillgänglig eller är behövlig för alla dessa stunder. Men för de vars liv starkt påverkas av mental ohälsa, så kan en klassificering ge svar på grubblerier och ge personen en möjlighet att beskriva sin verklighet för omvärlden.

Vi är alla olika av olika orsaker. I takt med att vi försöker identifiera och eliminera faktorer som leder till att den mentala ohälsan breder ut sig, så måste vi också bredda rum för samtalet om de varierande graderna av mentala egenskaper som finns i vårt samhälle. Vi måste avdramatisera begrepp såsom tvångssyndrom och tourettes samtidigt som vi lär oss hur människor faktiskt fungerar och agerar i dessa tillstånd.

En människa är så mycket mer än en diagnos, men en helhetsbild utgörs av många olika delar. Att kalla saker vid sitt riktiga namn kan hjälpa att bygga upp en mer informativ bild av personen. Så att denne kan bli sedd för allt vad den är, utan att känna sig begränsad av stereotyper och myter.