DELA
© Nya Åland

Dags att tänka nytt om Röda kors-gården

Vad är tredje sektorn till för? Hur ska den fungera? Och, framför allt, vem ska finansiera den tredje sektorns verksamhet?
Dessa frågor har aktualiserats av den belägenhet som Röda kors-gården nu befinner sig i då stadens socialnämnd beslutat sig för att inte stöda verksamheten utöver de 54.000 euro man är beredd att betala för hemleverans av mat till pensionärer i Mariehamn.
Tidigare har Röda kors-gården fått rätt höga bidrag både från staden och från landskapet, men med de dåliga tiderna har brunnarna sinat, och samhället, i form bland annat av stadens socialnämnd, anser sig inte ha råd med mer än vad maten kostar till just denna verksamhet.

Är det rätt eller fel? Ryggmärgsreaktionen är förstås alltid att det är fel att sluta med något som är populärt, som funnits länge och betytt mycket.
Att få korrekta svar på följdfrågorna känns ändå viktigt.
Vad är det staden inte vill betala för? Svaret är; man vill inte ge ett allmänt verksamhetsbidrag för något som inte är klart definierat och ingår i stadens lagstadgade serviceutbud. Man är beredd att betala 54.000 euro för maten, vilket man får förmoda är ett marknadsmässigt pris för det som levereras.
Röda korsgården har sökt Paf-medel för verksamheten, men fått avslag eftersom man inte lämnat in en fullgod verksamhetsplan för vad man ämnar göra med pengarna.
Förutom matserveringen drivs i huset ingen verksamhet i Röda kors-gårdens regi, förutom vävningen.
De privata entreprenörer som finns i huset betalar hyra för att vara där.

Kort sagt, vad exakt borde staden betala mera för?
Det är ingen som betvivlar att Röda kors-gården för många är en viktigt social mötesplats, men uppenbarligen inte så viktig att man ens med en upphandling från staden värd 54.000 euro för maten får det att gå runt. Borde faktiskt då samhället gå in med stödpengar till just denna matservering, när det finns andra i staden som gärna säljer utan stöd?

Organisationer och föreningar inom den tredje sektorn spelar en oerhört viktig roll för medborgarnas välmående, hälsa och trivsel. Röda kors-gården har varit särskilt viktig för de äldre. Men, och detta är en viktig invändning, det är inte en del av stadens basservice, och behöver bevisa på nytt för varje år, att man bedriver en verksamhet som staden behöver, vill ha och rimligen kan betala för.
Kanske är det helt enkelt så att Röda kors-gårdens direktion och Röda korsets mariehamnsavdelning behöver sätt sig ner och tänka nytt och fritt med sitt hus. Kanske ska man inte hålla på med samma saker i evighet. Kanske måste man böja sig för att inte bara tiderna förändras utan också pensionärerna, och att deras behov nu och i framtiden kan vara andra än hittills.

Kanske ska man rentav sluta se sig som en kommunal servicepunkt och återgå till det som är grunden för den tredje sektorn, det vill säga att genom gemensamt arbete glädja och stärka sig själv och dessutom göra något gott för samhället. Förändring är faktiskt bra. Om det ekonomiskt går att driva en matservering i Röda kors-gården ska man förstås göra det. Annars måste man hitta på något annat.
De flesta pensionärer jag känner är fullt kapabla att styra med sin egen plånbok vad de faktiskt vill ha och genom att rösta hurudana politiker de önskar.

NINA FELLMAN

nina.fellman@nyan.ax