DELA
Foto: Jonas Edsvik

Dags att diskutera medborgarplikten – på riktigt

Konceptet med medborgartjänst rymmer så mycket mer än att bara vara ett alternativ till värnplikt.

Det är trist om det reduceras till en demilitariseringsfråga, för även Åland kunde dra nytta av ett ökat humanitärt samhällsengagemang.
I våras presenterade före detta försvarsministern Elisabeth Rehns tankesmedja, Bank of Ideas, en rapport som tar upp en större frivillighet för militärtjänstgöring. Där föreslås det att både kvinnor och män istället ska göra en medborgarplikt.

I en intervju för Yle nyheter sade hon i förra veckan att det även borde gälla ålänningarna.

Det här är inte första gången möjligheten att involvera ålänningar i någon form av värnpliktsersättande aktivitet diskuteras. Senast förra hösten var det Finlands försvarsminister Jussi Niinistö som vill se ålänningarna göra civiltjänst. Men lantrådet Katrin Sjögren sade då till Nya Åland att någon civiltjänst inte skulle komma på fråga.

”Jag tror absolut inte att Åland är med på någon ändring vad gäller värnplikt och civiltjänstgöring. Frågan har inte diskuterats överhuvudtaget på Åland. Min uppfattning är att den inte finns på kartan, den är inte aktuell.”, sade Sjögren då.

Men den verkar vara aktuell. Eftersom den gång på gång ploppar upp. Och kanske borde den vara aktuell.

Orsaken till att ålänningar inte omfattas av den allmänna värnplikten är att kommandospråket är finska också på Nylands brigad. Till det läggs Ålands ställning som demilitariserat och neutraliserat område.

Det senare är dock det argument som slängs ut mest i debatten och också ges mest tyngd. Bland gemene man finns det nog en uppfattning om att statusen som fredens öar omöjliggör alla former av samhällspliktrelaterade aktiviteter. Och därmed tar diskussionen slut innan den ens hunnit börja.

Elisabeth Rehn säger att dock att medborgarplikten inte har något med demilitariseringen att göra. Hon menar att det i utbildningen som hon föreslår också finns sådant som är av intresse för Ålands civilförsvar. Det kan handla om situationer och konflikter som inte har med det militära att göra, till exempel storolyckor och klimatförändringar, säger Rehn till Yle.

Ålands riksdagsledamot Mats Löfström konstaterar med anledning av Rehns uttalande att det är en fråga för Åland. ”Frågan ska diskuteras på Åland och med Åland”, säger han. Och då kanske vi borde göra det. Diskutera medborgarplikten. På riktigt. Utan att ha taggarna utåt.

För frågan om ålänningarnas befrielse från militärtjänstgöring är känslig, det visade FNB:s rundringning bland riksdagsledamöterna i höstas i samband med att frågan fick uppmärksamhet. Och även på Åland känns den känslig. Tongångarna går heta och eldas säkerligen på av rubriker som ”Vill tvinga ålänningar till civiltjänstgöring”.

Men när frågan på nytt kom upp på tapeten i maj så sade kansliminister Nina Fellman (S) till Ålands Radio att man inte ska skjuta ner idéer utan att fundera på dem först.

Medborgartjänst skulle i bästa fall kunna sporra till både volontär- och samhällsengagemang samt ge unga ny kunskap, information och färdigheter som de annars kanske inte skulle inhämtat på eget bevåg.

I en globalt ostabil värld, hotad av klimatförändringar, krig och politisk turbulens, där man inte vet vad som kan knacka på dörren även på lilla Åland, så skulle det vara en resurs att ha folk utbildade i humanitära uppgifter. För att inte tala om behovet av kompetens och erfarenhet inom självhjälp och psykiskt välmående – här kunde medborgarplikten utvecklas till att innefatta både friluftsliv, stresshanteringskurser och sociala stödgrupper.

Att tillsammans med andra jämnåriga arbeta för en gemensam sak skulle även kunna bidra till ett ökat solidaritetstänk och en höjd känsla av kompetens hos individen. Med en medborgartjänst som skulle fokusera på att hjälpa andra, så ser man även hälsoförbättrande effekter.

Volontärarbete har väldokumenterade positiva effekter på välmåendet och minskar depressiva symptom samt ger lyckokänslor.

Det finns alltså fog för att diskutera en medborgartjänst. Och inte bara ropa ”Nej!” och sopa det under mattan.

För det här lär inte vara sista gången det föreslås.