DELA

Chans för Sverige att lämna blockpolitiken

Under valnatten i Sverige var det många som sa kloka saker, och många som var mer obetänkta, en del i segeryran, andra i förlustens förtvivlan.
En av dem som imponerade var komikern Soran Ismail, som i en intervju i SVTs valvaka lyfte fram det självklara: Man måste lyssna på Sverigedemokraternas väljare, inte på det ruttna, populistiska och delvis rasistiska parti som fått deras röster.
Vad är de rädda för? Vad behöver de? Varför är de så illa rustade att möta den förändring som både Sverige och världen står inför att de går på de enkla svaren på de svåra frågorna?

I praktisk politik kommer Sverigedemokraternas seger inte att betyda så mycket. De övriga partierna i riksdagen är inte beredda att samarbeta med dem, och kommer att göra sitt yttersta för att isolera dem från makten, särskilt i den enda viktiga frågan för Jimmie Åkesson – invandringspolitiken.
Det är nu dessutom högerns, och särskilt Moderaternas sak att fortsatt stå upp mot främlingsfientlighet, för det var därifrån väljarna rann till Sverigedemokraterna. Fredrik Reinfeldt var tydlig i denna fråga, låt oss hoppas att hans efterträdare också är det.

En annan intressant kommentar kom från Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson, som i valresultatet såg en möjlighet att komma bort från den ”fördummande” blockpolitiken.
När Stefan Löfven (S) nu ska bilda regering blir det på en mycket skakig grund, om den inte går över blockgränserna. Maria Wetterstrand, tidigare miljöpartistiskt språkrör och en av dem som nämnts som ministermaterial i nästa regering, var under valnatten helt öppen med att man söker samarbete med andra partier än de på vänsterkanten. Stefan Löfven bjöd in till diskussion.

Ju snabbare forna samarbetspartier nu slickar sina sår och blickar framåt, desto bättre är det för Sverige. Det är förklarligt att det finns en bitterhet, förklarligt att det finns lojaliteter man inte vill svika efter 10 gemensamma allians-år, men det som funkar på annat håll, till exempel i Finland, kan fungerar också i Sverige. Nämligen blocköverkskridande samarbete i sakfrågor.

lokalplanet kan man ju också peka på den åländska regeringen, där höger och vänster samsas, inte alltid problemfritt men nog konstruktivt.
I en valrörelse ska man vara kategorisk och ideologisk. Då behövs tydligheten gentemot väljarna. De olika alternativen är färdriktningar mot ett mål dit man skulle sträva om man var ensam i regeringen.
Så blir det inte nu, och därför behöver retoriken tonas ner för sakfrågor och kompromisser.
Om det blir nyval?
Knappast, men det ligger i farans riktning.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax