DELA
© Nya Åland

Bra med språknämnd för svenskan på Åland

Det svenska språket är den viktigaste ideologiska frågan för Åland, men språkpolitik är verkligen inte lätt.
Om sjöfarten är den realpolitiskt och ekonomiskt viktigaste frågan för Åland, så är naturligtvis språkfrågan den ideologiskt mest laddade.
Åland handlar, i ett nötskal, om svenskan. Självstyrelsesystemet är uppbyggt kring behovet att skydda ett minoritetsspråk och en minoritetskultur.
Som minoritetsskydd betraktat måste man säga att Ålands självstyrelse varit en mycket framgångsrik modell. Landskapet är fortfarande till 95 % svenskspråkigt, och språkbalansen visar inga tecken på snabba skiftningar. Ekonomiskt och politiskt har Åland en stark ställning, och den åländska självkänslan är det sannerligen inga fel på.

Det åländska självstyrelsesystemet är dock inte och kan inte vara en garant mot förändring. Världen förändras, Åland förändras. Tyngdpunkter förskjuts, både i handelskontakter, i produkter, i krav på service och kunskaper.
Ålands landskapsregering har till lagtinget lämnat ett språkpolitiskt program, baserat på ett kommittébetänkande som i sin tur bearbetat Gunilla Sanders ”Rapport om det svenska språkets ställning på Åland”. Både kommittébetänkandet och rapporten har en rätt negativ grundton av att svenskan på Åland är satt under hot och att det finns en överhängande fara för förfinskning av Åland.
Till kommittébetänkandet har Camilla Gunell (s) fogat en reservation där hon argumenterar mot just dessa tongångar.

Landskapsregeringens språkpolitiska program är en kompromiss där man valt att fokusera på vissa av problemen, men där man något tonat ner finnskräcken, bland annat genom att man lämnat bort förslaget om en utredning av vilka merkostnader Åland genom tiderna haft genom att Finland ”frångått ”sina ursprungliga förpliktelser”.
Tack och lov för det.

Det tycks också som några av fjällen plötsligt fallit från landskapsregeringens ögon när det gäller samarbetet med finlandssvenskarna i Finland. Det är självklart att svenskan på Åland så länge Åland hör till Finland, är intimt sammanbunden med hur svenskan har det i riket. Det finns en självklar intressegemenskap som ofta från åländskt håll skymts av anklagelser om hukande, undergivna finlandssvenskar som övergett sitt språk utanför den privata sfären.
En sådan bild är naturligtvis inte sann, däremot nog att förutsättningarna är annorlunda för den utgör minoriteten i en överväldigande finskspråkig majoritet i motsats till ålänningarnas de facto majoritetsställning på Åland. Den avgörande skillnaden mellan Åland och Svenskfinland är att det på Åland är mödolöst att leva på svenska. Då är det avgjort lättare att vara kaxig, men vi har allt att vinna på ett samarbete som stärker svenskan i Finland.

Att tillsätta en språknämnd är också en rationell åtgärd som förhoppningsvis också leder till att språkpolitiken kan föras mer balanserat, kontinuerligt och faktabaserat än hittills, då det mest varit populistiska utspel och orealistiska hotbilder som styrt debatten.
Däremot kan man ställa sig tveksam till följande skrivning: ”Särskilt viktigt är det att främja näringslivskontakter och att marknadsföra Åland som ett intressant landskap att bo och verka i för personer med svenska som modersmål.”
Jaha. Andra då? Är personer med andra språk som modersmål mindre välkomna? Ska vi ha en selekterad inflyttning till Åland där en av kraven är att man har rätt modersmål.
Aj, aj. Språkpolitik är viktigt, men det är inte lätt.

NINA FELLMAN

nina.fellman@nyan.ax