DELA

Bra ledarskap enkelt i teorin, svårt i praktiken

Ledarskap, ledighet, ledning. Ledord. Ledtider.
Så mycket i dagens arbetsliv kretsar kring ledarna – huruvida de är bra eller dåliga, vad de borde vara, hur de borde vara.
Sanningen är självfallet att den perfekta ledaren inte existerar, och att de flesta ledare kanske inte är så dåliga som deras medarbetare ibland får det att låta. Därtill finns det väldigt många chefer som inte är ledare alls.

I dagarna är det två riktiga ledare som lämnar sina poster inom det åländska näringslivet, Lars Porko på Ålands penningautomatförening och Nils-Erik Eklund på Viking Line. Bägge har jobbat länge och hårt med att föra sina företag framåt. Bägge har varit framgångsrika och viktiga för Åland. Bägge lämnar efter sig företag med stora, stora utmaningar framför sig.
Och bägge har, enligt både vänner och fiender, haft samma två viktiga ledaregenskaper, förmågan att se framåt och ha idéer om den, och förmågan att se sina medarbetare och bry sig om dem.
Så enkelt kan det vara, och så väldigt svårt.

Det är inte oss alla förunnat att vara sådana som både kan tänka nytt och fritt, inspirera och bry sig om. En bortglömd diskussion i denna tid när chefernas ansvar, kompetens och kvalifikationer så ofta sätts under lupp, är vilket ansvar man som medarbetare, som anställd, som arbetstagare har för helheten, för sin egen trivsel, för sina arbetskamrater, för resultatet.
I diskussioner om chefers ansvar, om deras möjligheter att vara lediga (till exempel för att ta hand om sina barn) och allmänna inkompetens tycks det ibland som om övrig personal på en arbetsplats är fullkomligt hjälplös om det inte sitter någon chef på rummet och bestämmer.
Så är det ju inte alls, inte nånstans.

De flesta arbetsplatser fungerar, och ska fungera ändå. Även om det är lätt att projicera allt som är fel och dåligt på chefen så stämmer ju inte heller det. Hur många gånger som helst finns det orsak för var och en som arbetstagare att fundera på sin egen roll och arbetsinsats, och om man verkligen vill vara en person som inte kan fungera eller vara som folk utan att bli tillsagd av chefen att vara det.
En viktig insikt är också att människor, både anställda och chefer, under olika perioder i livet har olika kapacitet och möjligheter. En arbetsplats som tar hänsyn till den naturliga fluktuationen i människors liv får, krasst uttryckt, mer ut av dem.

I vårt samhälle finns ett växande problem med psykisk ohälsa. Den är mycket långt en fråga om hur arbetslivet är strukturerat, vilka förväntningar som läggs på oss, och vilka krav vi har på oss själva. Kanske är det där som det goda ledarskapet är allra viktigast.
Inget kostar ett företag eller en arbetsplats så mycket i förlorade intäkter, förlorad energi och förlorad kunskap som människor som blir långtidssjukskrivna.

Kort sagt: det är inte kärnfysik precis, att få en arbetsplats att fungera, men likafullt tycks det vara väldigt svårt i praktiken. För sådana som lyckats förena både visioner och ett lagom mått medmänsklighet och empati är det bara att lyfta på hatten.

NINA FELLMAN

nina.fellman@nyan.ax