DELA

Bra egna lagar kräver mer eget arbete

Är åländsk lagstiftning bättre för Åland bara för att den är åländsk. Eller missar vi en poäng?
Är det verkligen mer lagstiftningsbehörighet Åland behöver för att utvecklas? På allvar?
Eller är det svängrum att i vissa specifika frågor på vissa specifika områden ändra lite i regelverk och förordningar så att det större passar det lilla. Bättre arbetsmetoder för att hänga med?
Låt mig ge ett exempel, konkret och aktuellt.
Just nu pågår arbetet med en ny läroplan för grundskolan på Åland, ett område där Åland har egen lagstiftningsbehörighet. I Finland föregicks en ny läroplan av gediget förberedelsearbete. Man hörde sakkunniga, man konsulterade didaktikprofessorer och funderade i flera år på de rätta betygsgrunderna och på varje enskild formulering om varje enskilt ämne.

Resultatet, när det väl kom, implementeras som bäst i de finländska skolorna, med ett helt ministerium i ryggen för att förklara och förtydliga vad som avsågs.
På Åland ska vi också ha en ny läroplan, en egen. Den finländska ligger naturligtvis till grund för den åländska, och man gör lokala anpassningar, men det räcker inte med det. Vi ska skriva en egen läroplan. Till detta gigantiska arbete har vi – en ensam tjänsteman på skolbyrån. En duktig och arbetsam tjänsteman förvisso, men bara en. De sakkunniga som ska utlåta sig om förslaget till ny läroplan är grupper sammansatta av lärare vid de olika skolorna, människor som ska göra detta viktiga arbete vid sidan av sina vanliga jobb.
Den som ska ta om hand alla utlåtande och baka in dem i en ny lag är samma, enda tjänsteman.

Vadå, säger ni kanske nu. Det är väl billigt och bra? Det är väl effektivt?
Det är inte klokt. Den krassa sanningen är att vi på Åland på vissa högt specialiserade områden både saknar den nödvändiga befolkningsmängden, kunskapen och erfarenheten för att kunna göra ett bra jobb. Vi fuskar oss igenom viktiga saker med en ringaktning för specialkunskaper som är häpnadsväckande.
Det är som att säga åt en mästarkock att man nog är lika bra för att man brer en hyfsad skinkmacka.

Detta inte sagt med förakt eller ringaktning, särskilt inte för de tjänstemän som trots oddsen gör sitt bästa, utan blott som ett konstaterande. Skulle vi på Åland göra samma jobb som större stater gör för att åstadkomma lagstiftning på samma nivå så skulle kostnaderna för vår offentliga sektor stiga med miljoners miljoner.
Poängen är att egen behörighet för sakens skull inte på något sätt garanterar varken bättre eller billigare.
Poängen är att självstyrelsen ibland gör att lagstiftningen på Åland är sämre genomtänkt, mindre genomarbetad och snabbare hoprafsad än i våra grannländer, för att den är vår egen.

Det är ett faktum, och det kan inte ha varit det som var meningen när Åland blev självstyrt.
Självstyrelsen är ett bra och spännande instrument för regionalt självbestämmande. Det borde gå att utveckla själva lagstiftningsprocesserna så att man kunde jobba parallellt med liknande processer i riket och därmed bli delaktigt i de kunskaper som finns i ett större sammanhang.
Det går inte om självstyrelsen utvecklas som ett nationalistiskt självändamål, som en treåring som alltid kan bäst själv.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax