DELA
© Nya Åland
Foto: Jonas Edsvik

Bra att gå till botten

Det är bra att granska vems ansvaret är när något har blivit riktigt, riktigt fel.
Fyra år efter att en stor förskingringshärva uppdagades väcker nu statsåklagare Tom Laitinen åtal mot Paf och dess före detta vd Anders Ingves. Brottsrubriceringen skärps från penningtvätt av oaktsamhet till grov penningtvätt, eller penningtvätt och alternativt penningtvätt av oaktsamhet.

Få historier är så väldokumenterade av Nya Åland som denna. Historien har skurit rakt igenom hela det åländska samhället, drabbat många och skett framför allas ögon. Med Nya Ålands Annika Orre i spetsen har vi berättat om det rena spelhelvete som bokföraren tampats med och vars konsekvenser hon får leva med hela livet. Om företagarna som blev bestulna på både sina besparingar och sin tillit till Paf, politiker och rättssystemet. Och om straffet som bokförarens omedvetna kollega dömts till.

Men hur mycket vi än skrivit har vi inte kunnat bringa klarhet i frågan om vems ansvaret är när det kommer till kritan i verkliga fall och inte till flashiga formuleringar i festtal. Därför är det bra att statsåklagaren väcker åtal. Hade åtal inte väckts hade historien fortsatt skava hos väldigt många.

Det är en tragisk historia på många sätt. Att samtliga inblandade har åländsk koppling är ändå dess styrka. Hade förskingraren varit en person som levt i något annat land och förskingrat pengar från lokala företag långt borta från Åland hade det knappast berört oss lika starkt som den gör nu. De lokala berättelserna gör att historien blir långt ifrån svartvit. Och den här gången vinner inte ens den som brukar vinna.

I nuläget är det föreningens före detta vd Anders Ingves som får bära hundhuvudet. Straffet för grov penningtvätt är minst fyra månaders fängelse och max sex års fängelse. Hur hårt det än är på ett mänskligt plan är det ett faktum att vd:n alltid har det yttersta juridiska ansvaret. Det är en av de främsta anledningarna till att direktörerna har höga löner. Och som Nyan kan berätta i dagens tidning har Ingves ett anställningsavtal som gör att det är Paf som betalar rättegångskostnaderna om det blir en fällande dom.

En annan anledning till att statsåklagaren väcker åtal är att det än så länge inte finns ett prejudikat efter att lagen ändrades 2012. Den innebär att de som drabbats av för brottet till penningtvätt har juridisk möjlighet att få tillbaka de stulna pengarna, istället för att pengar förbryts till staten. Nu kan den nya lagen testas. Det är bra att få ett prejudikat eftersom den åländska härvan knappast är den enda.

Oavsett hur det går i skuldfrågan är det rätt av Paf att granska sin egen verksamhet grundligt. Det senaste året har Pafs nya vd Christer Fahlstedt skyltat med att penningautomatföreningens målsättning är att förbli världens mest ansvarsfulla spelbolag. Det låter fint, men kräver extremt mycket eftersom spelbranschen är problematiskt framförallt på grund av spelberoendet. Ska man ha en chans att nå målsättningen krävs kontinuerligt arbete.

Den komplexa historien om Paf-härvan visar återigen problemet med att Åland är otroligt beroende av att spelpengarna rullar in. Landskapet har ingen direkt andel i åtalet, men landskapsregeringen behöver också se över om det finns något de ytterligare kan göra för att undvika att det händer igen.

Politikerna måste våga ställa de kritiska frågorna till Paf och räkna med att uttaget kanske kan blir betydligt mindre om Paf ska våga ta sitt spelaransvar fullt ut. Att landskapet nu får en oberoende lotteriinspektion och en modern lotterilag är ett steg i rätt riktning. Men arbetet måste vara fortlöpande.

Långköraren är långt ifrån slut. Nu ska den med största sannolikhet tröskas igenom tingsrätten, hovrätten och Högsta domstolen.