Bordläggningsidén är befängd
Sju år. Så länge har arbetet för en ny självstyrelselag pågått. Förväntningarna har varit enorma. De åländska kommittémedlemmarna har lagt ner ett enormt arbete mätt i tid, pengar och engagemang. Delbetänkandet som gavs i början av 2015 firades med fina tal och stämningen i kommittén har beskrivits som god. I dag, när kommittén är inne på slutrakan, är tongången en annan. Både Liberalernas Viveka Eriksson och Centerns Harry Jansson konstaterade under gårdagens lagtingsdebatt att man inte ska förvänta sig för mycket av den nya självstyrelselagen. Tidningen Ålands chefredaktör Niklas Lampi är inne på en än mer drastisk linje. I en ledare skriver han att revisionen borde bordläggas. Motiveringen är att Sannfinländarna sitter i regeringen och att rikets ekonomiska kris gör att tidpunkten är den sämsta tänkbara. ”I den verkliga världen har det visat sig att både den ekonomiska och politiska konjunkturen påverkar. Det har redan synts i behandlingen av vindkraftsstödet och klumpsumman, och det blir nu alltmer tydligt även gällande revisionen”, skriver han (14.10).
Den politiska vändpunkten var riksdagsvalet. Sedan dess har Åland snuvats på ett vindkraftsstöd värt 60 miljoner euro och bevittnat flera svenska domänförluster i Finland. Även om vindkraftsstödssveket var historiskt stort har det inte samma tyngd som revideringen av självstyrelselagen, som är av grundlagskaraktär. Att använda sveket som en motivering för att bordlägga revideringen håller därför inte.
Den uteblivna höjningen av klumpsumman gjorde inte relationen bättre. Men ska man vara petnoga så lovade riksregeringens representanter statsminister Juha Sipilä och Ålandsminister Anne Berner aldrig en regelrätt höjning av klumpsumman. De lovade att frågan ska utredas. Att landskapsregeringen sedan tog utredningslöftet som ett löfte om regelrätt höjning ska inte enbart riksregeringen belastas för. Riksdagsvalet innebar också förändringar i Ålandskommittén då flera medlemmar byttes ut.
Lampi lyfter också fram SFP och Socialdemokraterna som de traditionellt sett mest ålandsvänliga partierna i riksdagen. Men självstyrelsen ska inte ägna sig åt önsketänkande om vilka politiska partier som behövs i riksregeringen för att Åland ska kunna utveckla sitt självstyre. Det vore kortsiktigt att bordlägga eftersom det skulle sända en signal om att Åland över huvudtaget inte litar på riksregeringen. Är förtroendet verkligen på den låga nivån? En bordläggning garanterar dessutom inte att SFP och SDP sitter i regeringen vid nästa val. Eller att det blir lättare förhandlingar nästa gång.
Något brett stöd för en bordläggning finns som tur inte i kommittén. Där pågår arbetet för fullt. De stora frågorna om vilka behörighetsområden som Åland ska kunna överta och de ekonomiska frågorna är fortfarande oavgjorda. Meningsskiljaktigheterna finns, men hade någon väntat sig att slutförhandlingarna skulle gå snabbt och smärtfritt? Och varför skulle man sluta förhandla när arbetet är i full gång? I nuläget finns inga konkreta exempel på att det vore värt pausa den otroligt arbetsdryga processen.
Självstyrelsens representanter måste vara beredda att prova självstyrelsens vingar. Det gör representanterna genom att förhandla fram en modern självstyrelselag. Om det sedan visar sig att förhandlingsresultatet är något man inte kan acceptera kommer frågan i en annan dager. Men att bordlägga det nuvarande arbetet med självstyrelselagen skulle också vara en ytterst stark politisk markering gentemot riksregeringen som Åland bara förlorar på.
