DELA
© Nya Åland

Blir elevbrist döden för skärgården?

Hur många elever behöver en skola?
Och hur åstadkomma dessa elever?
En gång i tiden, sent 70-tal, räddades lågstadieskolan på Enklinge för en tid genom att man annonserade efter en lärare med egna barn i skolåldern. Och fick napp. I och med det hade skolan fyra elever och fick dispens att fortsätta.
Skolan på Sottunga har inkommande läsår åtta elever. Året därpå fem. Det kunde man läsa sig till i gårdagens Nya Åland. Också de övriga skärgårdskommunerna räknar med färre elever även om alla än så länge håller sig över 20 elever.
Skolan på Sottunga skall inte läggas ner, får vi veta. Åtminstone inte nu.
En kommun behöver sin skola. Utan skola ingen chans att en ung familj vill slå sig ner i kommunen. Men problemet är onekligen stort. Barn behöver gå i skola, men med så få elever är det knappast möjligt för kommunen att ställa upp med lärare i alla de ämnen som lagen kräver.

Tidigare har högstadieeleverna gått i skola i Föglö två dagar i veckan, men för ett par år sedan togs undervisningen hem. Elever i högstadiet kan säkert på nytt ta färjan till Föglö, kanske också inkvarteras där en eller två nätter per vecka. Men de riktigt unga i lågstadiet, vilken förälder vill ha dem boende borta hemifrån?
I artikeln talar kultur- och utbildningsminister Johan Ehn (M) om att ta tekniken till hjälp.
Någon kanske minns den australiensiska tv-serien Doktorn kan komma. Där fick man lära sig att barn som bodde väldigt avlägset ingalunda inkvarterades någonstans under terminerna utan satt hemma vid en radioapparat och följde med undervisningen.
Med tanke på hur oändligt mycket tekniken har gått framåt så måste detta vara en klar möjlighet. Eleverna kan sitta i skolan med en övervakande lärare, som kan hjälpa där det behövs. Men den läraren behöver inte besitta all den sammanlagda kompetens som krävs av grundskollärare på olika nivåer och i olika ämnen.
Så skickliga som dagens ungdomar är att hantera datorer och annan elektronik kan upplägget inte bjuda på några nämnvärda problem för dem.

Ett skolsamarbete kommunerna emellan bjuder också på en annan möjlighet.
Om elever från Sottunga går i skola på Föglö så måste de ta sig dit sjövägen. Den linje som hittills har använts är tvärgående, den som landskapsregeringen vill spara in.
Vilken landskapsregering skulle dra in en linje, som gör det möjligt för elever i ett litet skärgårdssamhälle att gå i skola?

Skoldirektören för Sottunga, Föglö och Kökar Kerstin Lindholm säger i artikeln att de låga födslotalen och den minskade inflyttningen i skärgården med åtföljande få elever antagligen hänger ihop med nedskärningar i skärgårdstrafiken. Hon har sedan början av 90-talet sett en uppgång, som följts av utplaning och nedgång.
Men ser man utvecklingen i ett längre perspektiv är det inte fullt så enkelt. Befolkningen i skärgården har minskat kontinuerligt sedan 1910, trots att trafiken ligger på en helt annan nivå i dag än för hundra år sedan. Utöver trafik handlar det naturligtvis också om tillgång till utbildning, arbete, service, nöjen och mycket mer. Men trafiken är viktig.
Studera Ålands statistik- och utredningsbyrås siffror över befolkningsutvecklingen från 1910 framåt, finns i Statistisk årsbok för Åland. Nedförsbacke hela vägen, med två undantag: Kumlinge visar en lätt uppgång från 1980 till 1990, sedan neråt igen och Vårdö vänder trenden 1990.
Vad som gav Kumlinge en skjuts på 90-talet kanske kommunledningen har en uppfattning om. Men för Vårdö är saken klar. Vårdöbron blev klar 1980 och en kraftig befolkningsminskning stoppades upp för att sedan vändas till en ökning.
Frågan är hur siffrorna skall tolkas. Vårdö med bro och linfärja till fasta Åland har lyckats vända trenden medan resten av skärgården blöder trots kraftigt förbättrade kommunikationer.
Skulle någon form av fast förbindelse till Föglö innebära en skjuts också för Kökar och Sottunga? Till vilken kostnad?

Den debatt som nu pågår om trafiken och sparplanerna ger kanske inte svaret. Debatten är bitvis mer känslomässig än konstruktiv. Men det brukar visa sig att kraftiga reaktioner på förslag från politiker ger resultat. Vågar man hålla en slant på att tvärgående finns kvar i någon form också framöver.

Harriet Tuominen