DELA
© Nya Åland

Blir Ålands filmsatsning pannkaka eller succé?

Åland ska bli filmmakarnas paradis.

För det satsar landskapsregeringen pengar – även om effekterna är svårmätbara.
I april 2014 berättade kulturminister Johan Ehn (MSÅ) om landskapsregeringens nya samarbete: Landskapet Åland inkluderades i Filmregion Stockholm-Mälardalen, förhoppningen var att samarbetet skulle öka antalet filminspelningar på Åland.

Filmregion Stockholm-Mälardalen sägs stärka nya filmare i regionen, bidrar med investeringar och marknadsföring och ska hjälpa till med det praktiska. Presskonferensen i april 2014 gav ett osäkert intryck: vad ska filmregionen göra och vilken nytta har Åland egentligen av samarbetet?

Medlemsskapet är inte heller helt gratis. Landskapet betalade 4 000 euro i anslutningsavgift och 10 000 euro i årsavgift.

I gengäld kan Ållywood innebära att det lokala kulturlivet får en skjuts och att näringslivet drar in pengar på filmteamens övernattningar och måltider. Långsiktigt är effekterna fler turister och förhoppningsvis ännu fler filminspelningar.

Anette Mattsson, vd för filmregionen, uppgav att en filminspelning kan leda till 2 500 hotellnätter på en ort. Å ena sidan kan också marknadsföringseffekterna av en film bli stora, å andra sidan är de svåra att mäta.

I april 2014 lät samarbetet inte helt övertygande: det var dyrt och effekten var svårmätbar.

Dryga ett år senare kan man konstatera att något ändå hänt. Under den senaste månaden har två produktionsbolag meddelat att de ska spela in filmer på Åland. Det handlar dels om Periferia Productions står bakom en film om häxförföljelserna. Filmen ska spelas in i september på Föglö, Vårdö, i Sund och i Geta.

Dels handlar det om Suzanne Ostens nya film ”Flickan, mamman och demonerna”. Delar av filmen ska spelas in på Åland under fyra augustidagar.

På landskapets hemsida finns rubriken ”FilmÅland – film-, tv- och audiovisuell produktion på Åland”. Här kan man läsa att det finns en arbetsgrupp som arbetar med att ta fram en strategi för 2016-2019, och att det finns planer på ett centrum får film, tv och media. Något är med andra ord på gång, något som kan bli stort: Åland ska bli Ållywood.

Läget är väl förspänt, det måste man säga. Tack vare Ulrika Bengts som spelat in filmerna ”Iris” och ”Lärjungen” på Åland, har Åland en film-cv att visa upp. Det går, det är möjligt, det blir bra. ”Lärjungen” blev som bekant också Finlands Oscars-bidrag.

På hemsidan hävdas också att ålänningarna, tack vare vana och företagsamhet får man anta, är goda mottagare av filmteam. Här ska finnas ”båtförare, brandmän, djurägare och statister” som ”vet vad film- och tv-produktion handlar om”. Dessutom utlovas hjälp med rekvisita, logi, catering och lokal logistik.

Ålands välutvecklade logistik för att ta sig ut i skärgården är en attraktiv komponent för att filmteamen ska välja Åland, det lät filmregion Stockholm-Mälardalen förstå då samarbetet inleddes.

Med andra ord: skärgårdsmiljö behövs ofta i filmer, däremot är skärgårdsmiljö svår att komma åt. Hela filmteam med utrustning tar sig sällan enkelt ut till en fri horisont, martallar och ödsliga fiskarstugor. Utom på Åland, där bilfärjor regelbundet trafikerar till ensligheten.

Landskapet har åtagit sig att stöda filmer som spelas in på Åland med upp till fem procent av kostnaderna för filmen. ”Flickan, mamman och demonerna” har till exempel fått 50 000 euro i bidrag av landskapsregeringen.

Båda de i sommar aktuella produktionsbolagen har vittnat om att de på Åland hittat exakt vad de sökte efter miljömässigt. Utan att vara alltför cynisk kan man ändå dra slutsatsen att möjligheten till landskapsbidrag har fått Åland att vara … tja, ännu mer lämpat.

Visst är Åland vackert i motljus, men inte för en sekund ska vi tro att skönheten är orsaken om Åland syns i framtida filmer.

Blir Ållywood en succé, är det framför allt tack vare målmedvetet arbete och bidragsgivande.