DELA
© Nya Åland

Bjuder alternativmedicinen på bot eller bara upplevelse?

Den trendiga alternativmedicinen blir allt mer populär. År 2008 drog branschen in 49 miljarder euro globalt, trots att långt ifrån alla behandlingar har bevisad effekt.
I tidningen Ålands lördagstema ställdes alternativmedicinen i fokus. Liz Lindvall, som intervjuade en yogaterapeut och en läkare, ville få svar på varför alternativmedicinen är så populär och vilka behov den uppfyller. Det är en mycket bra frågeställning, men jag skulle vilja hävda att det finns en viktig frågeställning till: är alternativmedicin, som fenomen, ofarligt eller skadligt?
Självklart är det svårt att diskutera alternativmedicin på ett övergripande plan, eftersom det inrymmer allt från homeopati till akupunktur. Det är riktigt att enskilda alternativa behandlingsmetoder kommit att accepteras och rekommenderas av läkare, liksom de flesta läkemedel vi använder innehåller ämnen som återfinns i naturen. Det är alltså inte en fråga om vad som är ”mer naturligt”, utan vad som bevisats fungera.

När vi pratar om alternativmedicin är det viktigt att vara uppmärksam på hur dess försvarare envist vidgar ord och begrepp till att innefatta vad som helst. Yogaterapeuten som intervjuas i tidningen Åland säger att ”hälsa” kanske handlar om ”någonting mer än att vara frisk i kroppen”.
Samma sak när det gäller huruvida behandlingen fungerar eller inte: här handlar det inte om vad som kan bevisas genom upprepade försök under kontrollerade former, utan om en vag individuell känsla. Patienten ska enligt yogaterapeuten fråga sig själv: ”hjälper det här mig?”.

Mer än så kan inte sägas eftersom riktiga bevis lyser med sin frånvaro. Terapeuten förklarar att det är svårt att få fram naturvetenskapliga bevis, eftersom det handlar om själen.
Det är ju att göra det lätt för sig: låt oss vårda något diffust, vagt och omätbart som ingen vet vad det är. Ändå är målet att behandlingen av ”dåligt energiflöde” och andra liknande problem ska betraktas som riktig vård och subventioneras med skattemedel.

Både läkaren och yogaterapeuten säger att alternativmedicinens attraktionskraft kan bero på missnöje med den konventionella vården. Att det finns brister inom sjukvården går inte att förneka: resurserna är otillräckliga och personalen överbelastad. Men att lösningen på detta inte är örtblandningar torde väl vara självklart?
På vilket sätt blir sjukvården bättre av att en trendslukande medelklass fyller alternativvårdarnas fickor med pengar? År 2008 spenderades 49 miljarder euro på alternativa mediciner och behandlingar runt om i världen, berättar Liz Lindvall i sin inledande text. De pengarna hade kunnat göra mycket nytta om de investerats i sjukvården eller i de läkemedelsföretag som tar fram mediciner som faktiskt, bevisligen, fungerar.

Varför är det då så noga med om alternativmedicin verkligen fungerar, om vissa människor trots allt upplever att de mår bättre av den? Jo, därför att alternativmedicinen är ett led i den relativisering som fräter igenom det senmoderna västerländska samhället. Alla vetenskapliga framsteg och den enorma välståndsökning vi genomgått har, utöver de uppenbart positiva effekterna, avmystifierat livet och vardagen.
I en tid där vi kan förklara och förstå allt mer blir det oförklarliga plötsligt attraktivt. Samtidigt vill vi inte, som Lindvall helt riktigt skriver, acceptera fysiskt och psykiskt lidande och famlar därför efter vad som helst.
Men upplevd glädje räcker inte för att försvara alternativmedicinen. Dels för att önsketänkande inte är bra, dels för att det urvattnar förtroendet för den vetenskapliga metoden. Vad blir konsekvenserna när vi börjar se ner på empiri och förnuft? Redan Aristoteles förstod att ”den minsta initiala avvikelsen från sanningen multipliceras sedan tusenfalt”.

Axel Kronholm