DELA

Billigare medlemskap för svenska musiker?

Det är bäst att kunna finska om du är konstnär. Åtminstone om du tycker det här med rättigheter och ersättningar är centralt.
I artikelserien ”Så funkar det” har Nyans kultursidor redogjort vilka rättigheter, vilka avtal och vad man i övrigt skall hålla reda på om man är författare, bildkonstnär eller musiker. Dels har det visat sig att systemet ofta är krångligt. Olika föreningar och förbund har olika ansvarsområden, till exempel skall en musiker veta att Gramex betalar ersättningarna åt instrumentalisterna medan Teosto betalar åt kompositörerna. Om en musiker däremot vill ha hjälp med tariffer eller andra juridiska frågar skall de vända sig till Musikerförbundet.
– Jag har fått sätta ner mycket tid för att förstå hur systemet är upplagt, säger pianisten och kompositören Camilla Heidenberg i torsdagens tidning.
Samma sak gäller för övrigt konstnärerna där dessutom varje yrkesgrupp inom skrået, till exempel grafiker, har en egen förening att hålla ordning på.

Dels är systemet alltså svårgenomträngligt. Dels är hemsidor ofta i huvudsak på finska. Konstnärsgillet fungerar föredömligt, liksom föga förvånande Finlands svenska författarförening. Men vart skall de stackars svenskspråkiga musikerna vända sig? Musikerförbundet är något som inte ens existerar, det heter endera Muusikkojen liitto eller Finnish Musicians’ Union. Hemsidan är på finska och engelska precis som Teostos hemsida.
Just att man väljer en engelsk översättning på hemsidan framom en svensk är märkligt. Har man råd men en enda översättning borde man rimligen välja det språk som ett flertal medlemmar angett som modersmål. Det kan inte finnas fler engelskspråkiga medlemmar i finska Teosto än det finns svenskspråkiga. Bara på Åland har Teosto 94 medlemmar och som bekant finns svensktalande områden också i övriga Finland. Engelskspråkiga musiker på tillfälligt besök i Finland har sina respektive lands Teosto-motsvarigheter att vända sig till.

Att få betjäning på sitt modersmål i den förening men betalar för att vara med i är förstås en politisk fråga som också debatteras i det evinnerliga. Men i praktiken orkar kanske inte en vilsen åländsk trombonist stå på barrikaderna varje dag. Han vill bara veta hur han skall fylla i en blankett.
Kommunikationschef Tomi Korhonen på Teosto säger att det finns personal som talar svenska. Då jag ringer för att intervjua någon på Teosto kopplas jag vidare tre gånger, alla gånger till någon som förmodas tala svenska men sen inte förstår vad jag säger, innan jag får tala med Korhonen. Hans svenska är någorlunda, han vill få frågorna mejlade till sig och jag korrläser hans svar.
Det där med att det finns svenskspråkig personal är en sanning med modifikation. Problemet då en medlem faktiskt inte kan finska är att de inte kan dra nytta av tjänsterna i samma utsträckning som de finskspråkiga. Att ta itu med ekonomi och juridik är ofta tungt bara det om man i vanliga fall spelar trombon och komponerar musik. Utanpå det är systemet i sig svårgenomträngligt. Skall man dessutom hävda sin rätt och gnälla fram svenskspråkig service kan det lätt bli för mycket.

Camilla Heidenberg säger nästan med jubel i rösten om Musikerförbundet att ”de har till och med svenskspråkiga jurister!”
Det är skönt att inte behöva traggla på finska då man skall diskuterar frågor man knappt förstår på svenska.
Eftersom det verkar vara omöjligt att skaka fram svenskspråkig personal och svenska översättningar skulle det mest rakryggade vara att sänka medlemsavgiften för svenskspråkiga medlemmar. Säg ”nej, vi prioriterar inte våra svensktalande medlemmar, men å andra sidan betalar de mindre. De får samma rättigheter men sämre service”.
Naturligtvis skulle det leda till diskussion. Men då skulle åtminstone mer hända än nu då man mörkar det faktum att svenskspråkiga medlemmar har färre rättigheter än de finska.

karin.erlandsson@nyan.ax