Besvikelsen skiner igenom när Vickström förklarar avhoppet
Mitt i den ekonomiska krisen och budgetarbetet med att mota densamma säger Stadsdirektören adjö.
Överraskande, javisst. Men samtidigt: inte egentligen.
Edgar Vickströms tid som stadsdirektör har inte inneburit särskilt många lugna stunder. Det började med storbråk kring den höga lönen, fortsatte med reformer som inte gick som det var tänkt och i avslutningen med förslag på förslag som inte fått politikernas gehör.
Så vem kan klandra Vickström för att han lockas att ta steget över till toppen av Wiklöf Holding?
I den första intervjun efter beskedet antyder han också att uppdraget och mandatet med det inte varit tillräckligt tydligt från de styrande. På Minna Walléns fråga om vilken person staden ska söka efter säger Vickström att det är viktigt att staden definierar vilken sorts stadsdirektör man vill ha, en personalchef, en som står politikerna nära eller någon annan profil.
I svaret gömmer sig ett sting av besvikelse över att den egna rollen varit otydlig.
Edgar Vickström kom från bankvärlden till den högsta tjänstemannaposten i Mariehamn. Alldeles klart har omställningen inte varit lätt. Han försökte styra staden på samma sätt som man styr ett företag, men snabbhet och raka rör går sällan bra ihop med politiskt beslutsfattande.
Det har märkts på många sätt under Vickströms regim i stadshuset. Hans reformer om att sälja fastigheter för att stärka ekonomin har inte fått tillräckligt fäste. Hans idéer om hur samhällsservicereformen borde se ut föll på politiskt spel. Och när han föreslagit skattehöjningar för att komma till rätta med ekonomin i stan har politikerna fått valfrossa.
Själv säger Edgar Vickström att hans uppgift är att lägga fram de förslag han tror är bäst för Mariehamn, och så är det förstås men det är samtidigt lite naivt. För de som sedan ska besluta om förslagen är 1) inte lika insatta i sakfrågorna som tjänstemännen, 2) styrda av ideologisk övertygelse och 3) rädda om sina mandat. Och så ska det förstås vara, det är det demokratiska system vi valt.
Som hög tjänsteman inom offentlig förvaltning har man två val, att antingen köpa premisserna och anpassa förslagen så att de har en chans att gå igenom den politiska processen eller att köra på sin linje och lita på att argumenten är övertygande nog.
För den före detta bankdirektören har excellark och siffror varit det självklara valet när saker skulle förklaras. På Ålandsbanken var han omgiven av likadana människor som förstod och gillade sådana dragningar. I kommunala möten spelar så mycket mer in, och däri finns skillnaden mellan Vickströms syn på verkligheten och den som politiker har.
Edgar Vikström lämnar ett Mariehamn som inte mår bra ekonomiskt och som står inför ett stålbad. Själv går han tillbaka till det näringsliv han kom ifrån. Vad arbetsuppgifterna består i vet han inte, men säger att det ska bli spännande och utvecklande.
Mellan raderna finns en illa dold längtan efter de snabba beslutens vardag. Beslut som inte behöver harvas genom nämnder och återremisser.
Kvar står som sagt en stad med stora ekonomiska problem. Redan i går kallade ordförande Petri Carlsson samman presidiet i stadsstyrelsen för att förbereda mötet på torsdag. Självfallet måste processen att hitta Vickströms efterträdare nu gå snabbt, även om Vickström säger att han blir kvar till en efterträdare är på plats. Samtidigt är det förstås absolut avgörande att det är rätt person som anställs. Det kommer bli ett hästjobb att vända skutan Mariehamn på rätt kurs igen.
Förstakandidat till jobbet torde kanslichef Emma Dahlén vara. Hon har jobbat tätt intill Vickström, känner både strategier och beslutsgångar utan och innan.
