Besluten är fattade, nu börjar jobbet
Nu så.
Det gick snabbare än planerat att få ihop ett integrationsprogram för landskapet (förlåt, förlåt för tidigare misstro).
Nu finns också beslut från flera kommuner, och i Mariehamn ska de nödvändiga besluten klubbas denna vecka om att vårt samhälle åter börjar ta emot så kallade kvotflyktingar.
Här är det kanske på sin plats att än en gång påminna om vad det handlar om.
En kvotflykting är en person som inom ramen för ett asyllands flyktingkvot kommer till landet genom en organiserad överföring; Det hela anordnas i samarbete med FN:s flyktingkommissariat, ofta från flyktingläger. Finland har under de senaste åren tagit emot cirka 750 kvotflyktingar årligen.
Kvotflyktingar väljs ut i en urvalsprocess, och placeras direkt i mottagande kommuner, inte i flyktingförläggningar för asylsökande.
Ofta är det särskilda humanitära skäl som påverkar urvalsprocessen, liksom också akuta nödfall.
Nu har alltså Åland efter en lång, lång paus då nöden i världen inte på något sätt blivit mindre, uppnått en miniminivå där vi på ett anständigt sätt kan ta ansvar för den lilla droppen av flyktingar som Finland tar emot.
I Sverige, som av motståndarna till ett mångkulturellt samhälle målas upp som ett stortmisslyckande, tar man emot mångfalt flera flyktingar, både asylsökande och kvotflyktingar. Trots många problem, inte minst orsakade av dålig kommunikation och framför allt problem med att komma in på arbetsmarknaden, finns det också många, många framgångssagor där första, andra och trejde generationens flyktingar både berikat och förändrat Sverige.
Tänk bara på P3 Guld-galan som sändes i svensk tv i lördags. Där dominerade dels kvinnorna, dels kvinnorna med rötter utanför Sverige stort, och de var de kaxigaste, de mest radikala och, vilken kanske är det viktigaste, de som majoriteten av P3-lyssnarna helst ville lyssna på. När man öppnar sina gränser importerar man inte bara problem, man importerar möjligheter, vilja och kreativitet.
I det åländska samhället har vi nu att förvalta de möjligheter som kommer till oss, samtidigt som vi ger människor i nöd en fristad. Bägge är bra och fina saker, och det är inte utan en känsla av stolthet man konstaterar att det åländska politiska fältet, den sega byråkratin till trots, odelat stöder ett flyktingmottagande.
Eftersom det nu är staten som betalar alla kostnader för mottagningen är det, om man ska vara lite åländskt krass, en möjlig vinstaffär. Inga kostnader för importen, möjlighet till alla möjliga vinster i form av kunnande, kreativitet och växande befolkning. Liten risk, goda möjligheter till utdelning, jättemycket goodwill.
Här kommer en utmaning till er alla, varendaste en ålänning. Blotta er. Sträck ut handen. Bli personligt bekanta med en människor med ett annat ursprung. Lär känna nya dofter, nya smaker, nya språk och sätt att tänka.
Berika er, och hjälp till på samma gång.
Åland kan bli bäst i världen på integration och flyktingmottagning.
