DELA
© Nya Åland

Beskattningen ingen lätt fråga på Åland heller

Det är samma sak varje gång ett övertagande av beskattningsbehörigheten diskuteras. Först finns det en enad front som kräver egen beskattning/egen parlamentsplats/nya behörighetsområden.
Sen stretar rikssidan emot, för man vill verkligen inte skapa vare sig skatteparadis eller luckor i beskattningssystemet som gynnar en region framom de andra. President Tarja Halonen klädde in detta faktum i berömmande ord om ålänningarnas erkända förmåga att hitta kreativa lösningar för sin företagsamhet, men i klartext sa hon: titta nu hur ni gjort med momsbefrielsen. En hel postterminal har byggts upp för ett kryphål i lagen.

Och sedan kommer den där jobbiga frågan, den som ställts flera hundra gånger under den tiden som ett övertagande av beskattning diskuterats och aldrig besvarats: Vad skulle man göra om Åland faktiskt hade möjligheten att uppbära skatt, direkt eller indirekt? Ett instrument ska ju spelas om man har det, så hur skulle ett åländskt parlament spela?

Är det sannolikt att de åländska partierna i dag kunde uppnå en enighet om detta, ett förslag vars konsekvenser på allvar kunde utredas? Är det sannolikt att den enigheten skulle hålla, att Socialdemokraterna och Moderaterna och Centern och Liberalerna på allvar kunde enas om en långsiktig skattepolitik? Vem på Åland har kompetensen att skriva lagarna och förutse konsekvenserna, både för intäkter och för de branscher som får ändrade förutsättningar?

Den skarpögde läsaren anar kanske en viss skepsis i denna text.
Den finns förvisso där, och bör finnas då man diskuterar en så omfattande förändring som ett övertagande av beskattningen.
Det finns nämligen områden som blivit åländsk behörighet, som lett till utveckling och nytänk. Och så finns det symbolfrågor som inte gjort något bättre (ibland tvärtom) och dessutom kostat Åland pengar.

Självstyrelsen är ett fantastiskt, elastiskt och utvecklingsbart instrument. Det ska finnas för medborgarna, för att göra det lättare, bättre och mångsidigare att leva på våra öar. Allt som bara är symbolfrågor för en växande mikronationalism kan vi lämna åt sidan, och i stället fundera på andra praktiska saker.

Det finns ingen anledning att tvivla på den parlamentariska kommitténs ärliga uppsåt att utveckla och göra det bättre att leva på Åland. Det råder en bred enighet bland politiker om att vi faktiskt borde ta över beskattning i någon form, men genast man börjar fråga om innehållet i en sådan reform blir det luddigare.
Ska skatterna sänkas eller höjas? För vem? Varför? Om man sänker, hur ska tappet finansieras?

Det känns inte överhuvud taget lockande att ge åländska politiker ett mandat in blanco att förhandla sig till en behörighet som vi faktiskt inte vet vad den betyder, och som kan få vittgående konsekvenser för vårt näringsliv.
Alldeles särskilt när detsamma näringslivets representanter verkar mest skeptiska av alla, och mer eller mindre avråder från ett övertagande av just detta område.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax