DELA
© Nya Åland

Behövs ett åländskt förlag?

Aldrig har så många skrivit böcker och förlag på förlag grundas i de övriga svenska språkområdena.

På Åland däremot intresserar sig ingen för branschen.
I vår ger förlaget PQR ut den sista boken med Ben Johans som förläggare. Han avvecklar inte förlaget helt, med hopp om att yngre släktingar en dag ska ta över. Däremot säger han nej till inkomna manus.

Åland har haft ett eget förlag de senaste femton åren. Från och med nu finns inget sådant.

I februari 2012 fusionerades de två stora finlandssvenska förlagen, Schildts och Söderströms. Hur ekonomiskt välbehövlig fusioneringen än var, innebar den att författarna fick färre alternativ.

År 2010 grundade bland annat poeten Ralf Andtbacka i Vasa förlaget Ellips. 2013 grundade poeterna Eva-Stina Byggmästar och Gurli Lindén i Nykarleby förlaget Minimal. I januari startade författarna Ann-Helen Attianese och Metha Skog i Vasa förlaget Marginal.

I Esbo finns förlaget Litorale, och Österbotten har förutom de ovan nämnda etablerade Scriptum.

Med andra ord: i övriga Svenskfinland finns alternativ.

I DN stod det nyligen att utgivningen av böcker ökar. De senaste åren har bokutgivningen ökat med sju procent, och Kungliga biblioteket som arkiverar alla fick ifjol in 22 000 böcker. Framför allt är det egenutgivningen av böcker som ökar, det vill säga böcker där författare inte har ett förlag i ryggen utan själva sköter allt från korrekturläsning till marknadsföring.

För att svara mot den ökade skrivklådan har alltfler så kallade hybridförlag grundats i Sverige.

Ett hybridförlag är som namnet antyder en blandning. Författaren betalar för de tjänster som ett traditionellt förlag erbjuder gratis. Å andra sidan får författaren en större del av inkomsterna efter försäljning. Författarna bestämmer själva om de vill ge ut sin bok, vilket gör att kvaliteten varierar. Å andra sidan får författarna redaktörshjälp, vilket gör deras böcker bättre än om de getts ut enbart av författarna.

Utan att vara alltför djärv, kan vi anta att skrivklådan och ge ut böcker är lika stark på Åland som i Sverige. Allt pekar på att bokutgivningen ökar framöver. Åländska Pernilla Lindroos är en av de författare som hittat ett svenskt hybridförlag. Hennes bok Gammal kärlek rostar vackert gavs ut i januari på hybridförlaget Siljans måsar.

Behövs ett åländskt förlag?

Svaret är både ja och nej.

För de åländska skribenternas del behövs inte ett åländskt förlag. Det finns gott om alternativ att välja mellan. Vill skribenter ge ut böcker, hittar de också vägar.

Däremot är det märkligt att man från åländskt håll är så oengagerad i bokutgivning. Förlag efter förlag startar i de övriga svenska språkområdena, men på Åland har vi från och med nu inget alls. Självklart går något av värde förlorat, om det på Åland inte finns ett förlag.

Argumenten för ett åländskt förlag kunde vara att ålänningar bäst känner till Åland. Vårjakt, taxfree, färjor istället för pendeltåg och röda vägar. Det innebär att redaktörer på ett åländskt förlag kan hitta guldkorn som andra förlag avböjer.

Men ett åländskt förlag ska förstås inte enbart ge ut bygdeskildringar och identifikationslitteratur. Ett åländskt förlag ska ge ut bra böcker. Och det är det som är det mest märkliga med att Åland numera saknar förlag.

Här finns ett glapp i marknaden som ingen verkar vara intresserad av att täppa. Hur kan det komma sig att ingen på Åland startar ett förlag, samtidigt som intresset för att ge skriva böcker är som störst? Beror det på ointresse, okunskap eller oförnuft?

Skribenter hittar som sagt alltid vägar till att ge ut sina böcker.

Man önskar bara ett en av de vägarna skulle leda till Åland.