Beachvolleyn på väg att jobba upp Åland
Paf Open är lyckligen avslutat, och blev av allt att döma en framgång.
Spelarna är nöjda, arrangörerna funderar på framtiden, de många hundra frivilliga arbetstimmar som lagts ner har förhoppningsvis givit utdelning i form av gemenskap, inre tillfredsställelse och arbetsglädje.
Vackert så.
Wiklöf-ägda Alandia Top Show har under åren tagit hit vitt skilda större arrangemang – tennisturneringar, hästhoppning och nu senast beachvolley under fyra år, och jobbat på ett sätt som inte är helt vanligt på Åland, där man tagit på sig arrangörskapet för rätt hårt styrda och sponsorerade samt tv-mässigt intressanta sporter och lanserat Åland som evenemangsort för dessa.
Man kan gott säga att Lasse Wiklöf när han drog igång det hela i slutet av 90-talet var en bit före sin tid på Åland.
Varken hästsport, tennis eller beachvolley är eller har varit särskilt stora publiksporter lokalt, och det vore heller inte möjligt att tänka sig att få sådana evenemang att gå runt med det lokala publikunderlaget som utgångspunkt.
I stället måste man jobba med tv-utsändningar, större sponsorer och förstås med den bärande tanken att koncernen och Åland som helhet, inräknat Arkipelag, Alandica, restauranger, nattklubbar, Mariehamn och Åland kan ha nytta av det hela.
När man läser intervjuer med Alandia Top Shows avgående vd Mikael Larsson lyser hela tiden ambitionen igenom att göra Åland till en stor destination, till en början på ett specifikt område, till exempel för beachvolley-entusiaster, senare kanske på flera områden.
Rimligen har man inom ATS tänkt sig att göra pengar i processen., annars hade man knappast hållit ut i så många år av, får man säga, halva framgångar, men det krävs också ett stort mått idealism, eller ska man kalla det helhetstänkande, för att fortsätta utveckla denna pyttelilla plats till något större.
I år har det enligt arrangörerna lossnat lite, både publikmässigt och genom att den nya placeringen gett ett tätare och roligare sammanhang än tidigare.
Det som måste till är att ålänningarna i gemen tar till sig att arrangemang som Paf Open kan vara den öppning som åländsk turism behöver för att utvecklas bortom gulliga skärgårdsmarknader och vacker natur.
De naturliga attraktionerna, om uttrycket ursäktas, räcker inte till för att få igång en massrörelse av människor till Åland. Vill man skapa något sådant kan man gott bygga vidare på Paf Open, med då behövs ytterligare en hel del uthållighet och ännu större satsningar för att komma över puckeln av att vara ett obskyrt litet ställe där touren har landat några gånger till att bli ett ställe där det alltid ordnas och där man alltid ska vara när det händer.
När nu sponsorer, arrangörer, inblandade myndighetspersoner och organisationer sätter sig ner och utvärderar och funderar på framtiden kanske detta kan duga som vägkost:
Fortfarande känns beachvolleyn som en produkt, något som man tagit till Åland men som inte riktigt bottnat i ett brett folkligt intresse. Det börjar ändras i sakta mak, i takt med att arrangemanget hittar sin form och plats.
Visst kan man byta spår och satsa på andra stora saker i stället, men det blir inte mindre arbetsdrygt eller lättare.
Fyra års lärdomar och stegvisa framgångar är inget att fnysa åt.
