DELA
Foto: Stefan Öhberg

Båtskärsidén är ofärdig – men spännande

Det finns flera oklarheter kring det praktiska genomförandet av energilagringen på Båtskären.

Men idén är helt rätt, det är så vi måste tänka för att öka den hållbara energiproduktionen.
I onsdagens tidning berättade Nya Åland om Allwinds vd Henrik Lindqvists idé att använda den gamla Nyhamnsgruvan för energilagring. Det går ut på att med vindkraft pumpa ur gruvan via en generator som sedan kan omvandla vattenflödet till energi när gruvan fylls med vatten igen.

Hydropumpkraft är inte en ny metod. Den har använts sedan 1900-talets första hälft som utjämnare, där man vid tider på dygnet där energibehovet inte är lika stort har kunnat lagra energi genom att pumpa vatten till en upphöjd plats och sedan släppt tillbaka vattnet och tagit vara på kraften när energibehovet har varit större.

Det har uttryckts ett intresse från de stora aktörerna som ingår i Smart Energy Island. Men för att energihajarna ska nappa måste alla demoprojekt gå att skalförändra. De måste alltså gå att göra större än de åländska modellerna för att den tekniska kunskapen ska kunna användas på andra platser.

Det finns, med andra ord, inget intresse i att investera i projekt som bara går att använda på Åland.

Det som är specifikt för Åland är ju den redan existerande gruvan, och alla har inte färdiga underjordiska schakt och tunnlar. Men den metod som vanligtvis används vid energilagring med hydropumpkraft är att pumpa upp vatten till högre höjd för att sedan utnyttja kraften när vattnet släpps ner igen. Samma metod gäller för Båtskären och platsen borde kunna användas för att testa ny teknik, vilket teknikjättarna är här för att göra.

En annan utmaning , med nyttan för det åländska samhället i åtanke, är frågan om gruvschaktet är stort nog för att hålla tillräckligt med vatten för att lagra större mängder energi på längre sikt. Annars blir resultatet att investeringen bara kan användas som effektlagring, det vill säga för att jämna ut kortare avvikelser mellan konsumtion och produktion.

Den största utmaningen för energilagringsidén på Båtskären är att vi i dag inte har någon överloppsenergi som produceras av vindkraft. Med en så liten andel vindkraft, cirka 20 procent av vår totala konsumtion på årsbasis, behöver vi inte lagra förnyelsebar energi i dagsläget. Allt används.

Det lilla som någon gång per år inte går åt exporteras via Sverigekabeln. Men om landskapsregeringen är allvarliga med sin klimatambition att öka andelen förnyelsebar energi måste lagringsfrågan få ett svar.

Oavsett om projektet förverkligas eller inte så är själva idén ett intressant exempel på hur vi måste förändra vårt tankesätt för att klara av att öka delen förnyelsebar energi. Vi kan inte bara värma upp våra hus, laga mat, duscha eller använda våra datorer när det blåser eller när solen skiner. Vi måste balansera ut skillnaderna mellan när det går att tillverka förnyelsebar energi och när den elen ska användas.

När energin ska produceras utgår vi från vad vi har. Vi har soliga platser, vi har platser där det blåser mycket. Men vi har också ett stort, djupt hål som trots att det är tillverkat av människor är en resurs i helhetspusslet. Och dessutom finns det i anslutning till en redan existerande vinkraftpark.

Idén om energilagring kan förhoppningsvis underlätta för andra att se vilka redan existerande möjligheter vi har att göra det mesta av vår närmiljö för att bli mera hållbara. Där ligger den stora vinsten i Lindqvists idé.