DELA
© Nya Åland
Foto: Jonas Edsvik

Bakläxa om språkpolarisering

Att lyfta upp orättvisor, diskriminering och mobbning är alltid viktigt. Men att skriva onyanserat i en polariserad fråga är vanskligt och hotar att stjälpa mer än hjälpa.

Iltalehtis artikelserie om finskans ställning på Åland ligger i gråzonen.
I minst fem artiklar har Iltalehti granskat finskans och de finskspråkigas ställning i det enskilt svenskspråkiga landskapet Åland. Men att landskapet är just det, enspråkigt svenskt, nämns endast en gång av journalisten själv i endast en av artiklarna.

”Åland är enligt självstyrelselagen enspråkigt, varför också skolspråket är svenska”. Det konstaterar skribenten Hanna Gråsten i en av de uppmärksammade Ålandstexterna. Artikeln, som behandlar skolfinskan, är dock inte den som väckt mest uppståndelse. Det har huvudartikeln, under rubriken ”IL-reportage avslöjar finskspråkigas hårda vardag på Åland: skäll, mobbning och utfrysning”. Artikeln har delats flitigt på sociala medier och lades på lördagen upp på Reddit, i folkmun kallat ”internets framsida”, där den samlat nästan 200 kommentarer.

Men i den drygt 1 000 ord långa artikeln som utmålar Åland till en finskhatande ö, så förklaras alltså inte innebörden av den lagstadgade svenskan över huvudtaget. Inte ens i en bisats. En oinsatt läsare kan därför tro att samma regler gäller för finskan på Åland som svenskan i Finland – alltså att det finns en omfattande tvåspråkighetsprincip. Inte undra på att internet går i taket.

Ett google-klick bort står dock all information om den åländska språkservicen att finna: ”Landskapet är enspråkigt svenskt. Ämbetsspråket i stats-, landskaps- och kommunalförvaltningen är svenska.” Men det är få som vill skaffa sig mer information om ett ämne man redan hunnit måla upp en negativ verklighetsbild av.

Med detta sagt, så ska förstås inte individers upplevelser förringas och det är oerhört sorgligt att ett antal finsktalande personer känner sig mobbade och diskriminerade på Åland. Alla invånare på Åland ska få leva sina liv utan att bli förtryckta eller känna sig åsidosatta vare sig på grund av språk, religion, ursprung, kön eller sexuell läggning. Åland ska sträva till att vara ett inkluderande och välkomnande samhälle, där degraderande skällsord borde vara ett ting av det förgångna. Men det förutsätter inte att man ska få likvärdig betjäning på finska som på svenska.

Att det därtill framkommit, som Nya Åland rapporterar idag, att vinklingen av artikeln varit till viss mån uppsåtligen negativ och där en av de intervjuade gått ut och sagt att hen känner sig ”lurad”, är extremt beklagligt. Både för den enskilde individen, den samhällsgrupp hen representerar samt för den allmänna språkdebatten som alltid blir mer polariserad efter såna här uppmärksammanden.

I en av artiklarna intervjuas utbildningsminister Tony Asuma som konstaterar att man måste respektera att Åland är enspråkigt. Men han lyckas inte bringa balans i den bräckliga språkfrågan. Snarare så gungar han båten ytterligare.

”Man kan alltid ha olika åsikter om språk, om man tänker på de fasta finländarnas åsikter om svenska. Varför skulle det vara annorlunda här, hur man tänker om finska?”, säger Asumaa.

Med tanke på de ibland hotfulla uttryck och krafttag som tagits gentemot svenskan i Finland, så häller inte Asumaas formulering en lugnande, diplomatisk svalka över en redan glödande och inflammerad språkdebatt. I en och samma sats så rättfärdigar han dels en negativ finskhetsattityd på Åland i sann ”betala tillbaka med samma mynt”-anda samt cementerar en myt om att svenskpråkiga per definition behandlas illa i Finland. Att privatpersoner felciteras eller att deras uttalanden tas ur kontext är en sak, men en politiker förmodas vara bättre retoriskt utrustad samt ta ansvar för den bild av Åland som förmedlas genom intervjuer.

Det finns absolut en språkproblematik på Åland där aversionerna mot finskan ibland tar onödigt stora proportioner, men att blåsa upp den utan att ge nödvändig bakgrundsfakta och att enbart belysa de negativa aspekterna är tvivelaktig journalistik. Men att en av våra folkvalda politiker med ogenomtänkta ordval hamrar språksprickan större är inte heller det särskilt önskvärt eller klokt.

Bakläxa på detta alltså åt flera håll, men för den gemene ålänningen så finns det ändå något viktigt att ta med sig från den här rapporteringen: Var snälla med varandra, oavsett språk. Och finska är faktiskt bra att kunna.