DELA

Avgrunden öppnas mellan upplevelse och förståelse

Ibland räcker en ledare inte till för en diskussion, och ibland ska man ta steget vidare.
I debatten om julfesten i Övernäs högstadieskola som nu böljar över landskapet, och utanför Ålands gränser, ställs en hel drös intressanta frågor. Den interna processen i skolan och bland myndigheter i staden kommer att ha sin gilla gång, så låt oss blicka utåt, precis som så många i debatten har gjort.

Hur ser vårt samhälle ut när det gäller sex och könsnormer?
Å ena sidan har vi det offentliga, politiskt korrekta och präktiga %u2022 alla är lika mycket värda, alla ska respekteras, allas sexualitet ska få finnas på egna villkor. Landskapet har satsat stora pengar på jämställdhetsutbildning inom skolor och barnomsorg, vi har haft Fair Sex-projekt, tjej- och killgrupper. Vi har Pride-festivaler och värdegrunder och kontrakt om respekt och hur man är en god kompis.

Å andra sidan har vi ett samhälle och ett medialandskap som vrålar ut ett helt annat budskap. Sex har alltid sålt, men under de senaste åren har denna för de flesta högst privata aktivitet blivit genomkommersialiserad och exploaterad i allt från musikvideos (ja, Åland24 sänder dem, och vi överväger att sluta) till tv-serier till doku-såpor till reklamfilmer till barnprogram. Mot detta kan man bara i begränsad omfattning värja sig, och det tar sig in i huvudet på oss alla. Vi kan tycka olika saker om det, men det finns där.

Det leder till att alla relationer sexualiseras. Alla situationer sexualiseras. Alla individer objektifieras. Alla mäts efter mått som inte borde gälla för alla relationer, till exempel den mellan en lärare och en elev.
Många av dem som reagerar mot uppmärksamheten kring julfestprogrammet tycker att det är en överdriven reaktion, och drar slutsatsen att det beror på bristande humor eller prydhet eller att man moraliserar över människor som gillar lite hårda tag i sängen.

Det är inte det.
Problemet är att elevernas (klumpiga) sketcher närmade sig området med den fascination och fnissighet som kännetecknar åldern, men utan några verktyg eller frågor eller förståelse för vilka normer som ligger under utbudet.
Till exempel kunde man ju ha frågat:
Varför tycker man att det är kul att en lärare säger att flickvänner blir smutsiga efter en vecka? För att man hört det förut? För att man tycker så? För att man inte tycker så? Var kommer den bilden ifrån?

Eller; på vems bekostnad är skämtet? Satir, det som stadsstyrelsens ordförande Petri Carlsson (M) tycks tro att det handlar om i en sällsynt dum kommentar, siktar alltid på makten, även om man kan göra det på och över gränsen till det anständiga.
Vem var måltavlan för denhär påstådda satiren? Vilken maktfaktor? Varför?

Det som vi som föräldrar och vuxna måste förstå är att det är vi som sätter gränserna, och om vi säger att plumpa sexskämt är okej, från scenen på en julfest, då är det fritt fram att ropa hora och bög åt kompisar i korridoren, och sen säga att man bara skämtar.
Kanske är glåporden rentav satir, som vi ska försvara i yttrandefrihetens namn?

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax