DELA
Foto: RSF
Enligt Reportrar utan gränser har antalet länder där situationen för journalister klassas som väldigt dålig (svarta på kartan) inte tidigare varit så stort under kartläggningens 16-åriga historia. 12 procent av världens länder ligger i kategorin väldigt dålig.

Även pressfriheten kräver underhåll

Pressfriheten i Europa är starkare än alla andra regioner i världen.

Men Europa är också den region där pressfriheten minskar snabbast. Det är en trend som måste vändas.
Motståndet mot journalister växer. Det framgår i det pressfrihetsindex som Reportrar utan gränser varje år sammanställer.

För finsk del är rankingen en blandad kompott. Finland ligger på fjärde plats i listan över de länder där pressfriheten är störst, vilket i sig är en hedervärd position att inneha. Årets placering är ett steg ner jämfört med fjolåret.

Men före 2017 hade Finland fem raka förstaplaceringar, vilket vittnar om en nedåtgående trend. Det som har sänkt Finlands ranking är dels Sipilä-gate där statsministern påverkade Yle:s rapportering om statsministerns släktingars affärer med det statsägda gruvbolaget Terrafame.

Ytterligare en bidragande faktor till att Finland inte tar sig högre än fjärde plats är den husrannsakan som genomfördes hos Helsingin Sanomat-journalisten Laura Halminen efter en artikel som delvis byggde på hemlingstämplat material. Halminen har valt att föra ärendet till domstol eftersom hon anser att husrannsakan inte hade någon laglig grund.

I Europa minskar pressfriheten snabbast av alla regioner. Danmarks regering har aviserat att de vill skära i Danmarks radios finansiering med 20 procent.

Tjeckiens president kom till en presskonferens med ett låtsasvapen med texten ”för journalister” skrivet på sidan.

Slovakiens premiärminister har kallat journalister smutsiga anti-slovakiska prostituerade och i Ungern har Viktor Orban beskyllt miljardären George Soros för att finansiera ungerska medier med syfte att minska trovärdigheten för regeringen. Orban har också utnämnt Soros till statens fiende nummer ett.s

På Malta dödades en journalist som arbetade mot korruption ifjol. En slovakisk journalist skjöts ihjäl i sitt hem i februari i år. Tingsrätten dömde i går Peter Madsen för mordet på journalisten Kim Wall.

Under 2017 dödades 55 journalister i världen. 2018 är siffran nu uppe i 12.

Enligt Reportrar utan gränser har antalet länder där situationen för journalister klassas som väldigt dålig inte varit så stor under tiden som indexet har funnits sedan det upprättades 2002.

Det är oroväckande att Reportrar utan gränser identifierar politiska ledare som en bidragande orsak till att hot och hatretorik mot journalister ökar. Det handlar inte heller bara om auktoritära regimer utan även i länder med fungerande demokrati.

Ett av de mest uppmärksammade exemplen medialt är USA:s president Donald Trump som delvis har byggt sin politiska kampanj på att attackera de etablerade medierna genom att kalla dem för förmedlare av falska nyheter och sprida hat mot journalister via sitt twitterkonto.

Politiker måste inte alltid älska pressen, men att underminera den fria journalistiken skapar ett demokratiunderskott som folket förlorar på. Och även om det i bland känns som att inskränkningar i den fria pressen sker långt bort ger reportrar utan gränsers index en tankeställare om att det fria ordet måste värnas även på våra breddgrader. Det är ingenting som kommer automatiskt.

Ett mått på en välmående demokrati är den fria journalistikens rörelseutrymme. Speciellt i tider där medierna får konkurrens av nyheter från källor med oklara motiv är det viktigt att journalistiken får stöd från såväl det politiska etablissemanget som folket.