Även det allra senaste är gammalt under solen
Är communitys på internet a) nästa stora grej, b) jättefarligt?
Nåja. Det är väl en grej bara. Sedan kommer det andra.
Det var ju bara att vänta, men det kom snabbt.
Knappt hade den något mindre datorberoende allmänheten fått klart för sig att Facebook är nästa stora grej, och därav gripits av halv panik för att de än en gång missat tåget. Nej, då kommer redan artiklarna i kvällspressen om att Facebook kan vara farligt och skapa ett beroende, ett test för hur man avgör sitt mentala tillstånd samt en snabb och förnumstig instruktion om hur man tar sig ur Facebook-träsket.
Man kan snart icke räkna dem alla, de nästa stora grejerna i internet-världen som man missat och där man absolut borde ha varit.
De tycks alla ha några saker gemensamt: namnen är engelska sammandrag (YouTube, Facebook, MySpace), grundarna är datornördar som suttit och fnulat i en källare och sedan blivit rika som troll på sina briljanta idéer, och de bär på en grundideologi som inledningsvis döljer det faktum att det faktiskt handlar om rena affärsföretag där någon försöker sälja en produkt till konsumenterna.
För bara några månader sedan var bloggarna det hetaste som fanns. Nu börjar redan den omisskännliga doften av något gammalt och lite, ja, lite pinsamt, lägra sig över bloggosfären. Sitta där och skriva om vad man åt till middag, liksom.
Vem bryr sig, när man kan lägga ut bilder på sig själv och adda kompisar i stället och hitta gamla klasskamrater som man inte tyckte om ens i högstadiet.
Med risk för att låta gammal, trött och helt it-ute: Ta det lugnt! De flesta lever ju ändå i sina fysiska kroppar största delen av tiden. Internet är en kanal, ett fortskaffningsmedel, inte en arena där man måste finnas för att inte vara totalt misslyckad. Det finns ju så många verkligheter.
Framför allt är det skäl att minnas en evig sanning: Det finns en tid i livet när man kan och vill uppslukas av något bortom kroppen och den fysiska verkligheten. Förr var det böcker, musik och stilmässiga subkulturer. I dag kan det dessutom vara olika gemenskaper på nätet; spel, diskussionsforum, nätverk, shopping.
Det mesta är kul och underhållande under en tid – och det mesta tröttnar man på rätt snabbt. Under andra tider i livet finns det ingen tid för den typ av underhållning som nätet ger, och då sjunker det undan.
Kanske är nätlarmen, liksom födoämnes- och sjukdomslarmen, miljölarmen och allt annat som plötsligt blir farligt fast inget egentligen hänt, ett utslag av samma mekanism som gjorde att vissa människor aldrig kunde läsa läkarböcker utan att övertygas om att de hade varenda sjukdom som beskrevs i den.
Om det finns något att oroa sig för när det gäller nätet, så är det inte att man eventuellt missar det senaste, utan att nätet bättre än något annat medium återspeglar mångfalden, komplexiteten och den rena oöverblickbarheten i det mänskliga livet.
Det gives ingen ordning, inte ens med Google, och som människa måste du fortfarande anpassa dig till dina begränsningar och prioritera din tid.
För övrigt är det ju så att de politiker som tidigare gick på krogen och bjöd på drinkar i valtider i dag skaffar sig en massa kamrater på nätet som de aldrig skulle orka prata med annars. Lika genomskinligt är det nu som då.
