DELA

Att sopa under mattan löser inte Vårdös problem

Att skriva en ledare om att Vårdö har utsett en ny kommundirektör, som för bara ett par år sedan var talesperson för en högerextrem organisation som enligt den egna hemsidan verkar för ”ett samhälle där det svenska folkets etniska och kulturella överlevnad prioriteras över allt annat”, är inte helt lätt.

Det finns, så att säga, många öppna dörrar att sparka in.

Bara det att rekryteringsgruppen missat, eller låtit sig föras bakom ljuset, om denna trots allt vitala del av Andreas Johanssons cv, är anmärkningsvärt. Att det inte heller under arbetet med att väga kandidater mot varandra framkommit att Johansson blivit dömd för grov misshandel, är uppseendeväckande.

Men det finns så mycket mer i den här historien som skapar frågetecken.

Det första och mest självklara är Andreas Johanssons eget sätt att undvika att ta avstånd från sina tidigare åsikter och sällskap. I intervjun i gårdagens Nya Åland gör han ett förvisso slipat intryck, men undviker samtidigt gång efter annan att klart och tydligt ta avstånd från Nordisk Ungdom. Tvärt om försvarar har sina tidigare ståndpunkter: ”De tankar och idéer som jag har företrätt tidigare har inte varit extrema. Jag tänker inte finna mig i att man försöker klistra det på mig.”

Då måste man gå tillbaka och se på de uttalanden han gjort, de åsikter som ”inte varit extrema”. I en intervju med Nordisk ungdoms hemsida sa Johansson bland annat:

”Vi svenskar bör skapa våra egna områden precis som invandrarna har skapat sina, och bygga upp våra egna samhällen i dessa områden. ”

Han säger också att:

”Demokrati är ingenting som är eftersträvnadsvärt i sig.”

I de flestas böcker lär detta ses som extremt, helt utan etiketter. Oberoende instanser som exempelvis svenska Statens medieråd beskrev Nordisk Ungdom, i en rapport 2013, på följande vis:

”Nordisk Ungdoms politiska program drar mer åt det radikalt högerpopulistiska hållet jämfört med de övriga organisationerna i denna genomgång, men här finns också flera formuleringar som knyter an till den fascistiska ideologins tankefigur.”

Så var det med etiketterna.

En annan märklighet i sammanhanget är att den tidigare nämnda intervjun, tillsammans med ett filmklipp, i går försvann från Nordisk Ungdoms hemsida bara en liten stund efter att Nya Åland skrivit om Johanssons engagemang i NU.

Det kan förstås vara en tillfällighet, men riktigt så bra brukar nu inte verkligheten vara. Och om det är så att Johansson bett NU att ta bort dem måste man ju fråga sig varför.

Att Vårdös starka män, Jarl Danielsson och Anders Englund, inte ser det stora problem med trovärdigheten kommunen riskerar få med Anders Johansson som högste tjänsteman, är bekymrande. Båda två är rutinerade herrar såväl i näringslivet som politiken och torde kunna se att en kommundirektör, som stod bakom de här åsikterna för bara ett par år sedan, innebär problem för Vårdö.

Det är än mer bekymmersamt att de båda tonar ned den problematiken med uttalanden om att han inte har en politisk roll, att han bara är tjänsteman. Andreas Johanssons jobb i Vårdö kommer innebär bland annat att han ska bereda ärenden för kommunstyret. Han kommer alltså ha ett inte oviktigt inflytande över den politik som förs.

Han kommer också att vara en nyckelfigur i förhandlingar för kommunen, hur blir mottagandet när motparten känner till hans bakgrund och vilka åsikter han torgförde i Nordisk Ungdom?

I stället för att försöka tona ned Johanssons bagage och försöka sopa det under mattan borde Vårdöledningen dra i handbromsen och ta sig en rejäl funderare över hur det hela gick som det gick. Och en till funderare om vilket ansikte man vill ha som ett av kommunens viktigaste utåt.