Är vi beredda på att ingenting är säkert
Ett långt liv bjuder på många tvära kast, precis som Harry Jäkäläs i tisdagens tidning. Är dagens ungdomar beredda på det?
I tisdagens Nya Åland finns ett födelsedagsreportage med ur-mariehamnaren Harry Jäkälä som fyller 90 år. På det begränsade utrymme som står till buds läggs Harrys liv ut, och det spänner över alla världsdelar, mellan tiotals olika jobb och påhugg, äventyr, krig, konvertering och giftermål i fjärran land, återflyttning, eget företagande, barn – kort sagt ett långt och arbetsfyllt liv. Det verkar knappt finnas någon bransch som Harry Jäkälä inte provat på.
Med 90 års perspektiv på samhällsutvecklingen inser man hur mycket tryggare, lättare och rätlinjigare livet är för de flesta, och hur lite vi idag vågar oss utanför vår egen bekvämlighetszon.
Förr gjorde folk saker för att de var tvungna, och så blev det som det blev. Nu blir man kränkt och förbannad och känner sig lurad om vägen mellan charterhotellet och stranden är 100 meter längre än vad som stod i broschyren.
Vi har vant oss vid att saker ska vara bekväma, att de ska fungera och att det finns trygghet. Att det finns någon som tar hand om oss.
Sen följer man hur stormen Sandy drar in över New York och kringliggande städer och inser att all dendär tryggheten är en chimär, och att vi helt enkelt just nu råkar befinna oss i en tid och på en plats där det är drägligt att vara människa.
För de flesta, nu och genom hela historien, har livet varit mycket hårdare och krävt mycket mer anpasslighet, initiativförmåga och uthållighet än vad som förväntas av oss.
Utan att vilja låta som en morbid undergångsprofet får man ändå konstaterar att oddsen inte är särskilt goda för att en privilegierad elit, som vi globalt sett är, ska få behålla sina privilegier för evigt, eller att den trygga välfärdsstat vi nu lever i ska vara annat än en lyckosam parentes.
Särskilt när det nu visar sig att det välstånd vi byggt upp förutsätter en våldsam exploatering av jordens resurser som redan börjat slå tillbaka i form av klimatförändringar, utarmning av jorden och förgiftad, förstörd natur.
Det har länge funnits en övertro på att ny teknik än en gång ska lösa problemen för oss. Det ska komma en mirakelgröda, en energilösning, en fantastisk uppfinning som ska göra livet ännu lite lättare, ännu lite längre.
Kanske vore det bra att i stället bereda sig på eller fundera över hur man kan leva ett bra liv med litet mindre resurser. Kanske borde man fundera på hur en ekonomi utan ständigt behov av tillväxt skulle fungera, en som i stället skulle bygga på balans.
Kanske ska man fundera på hur man kunde förbereda sina barn på ett liv som Harry Jäkäläs, som inte på något sätt var utstakat och planerat och som förde honom från Uruguay till Australien, från sjöman till garveriarbetare och postiljon hemma på Åland.
Det är åtminstone vad man borde ha föreberett ungdomar i Grekland och Spanien på, och en verklighet som de flesta arbetskraftsmigranter i världen lever i. Man åker dit där det finns jobb, och så kommer man hem när det blir möjligt.
